United States or Japan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Holpainen gräfde under backsluttningen, men ofvanför voro karlar, som höggo sten. De voro alla unga och stora gyckelmakare. Hej, Holpainen, kom hit litet! ropade de en gång der uppifrån. Hvad är det? ropade Holpainen tillbaka och såg upp. Nå, kom nu! Holpainen gick litet tveksamt dit till dem. Der får du. Tag och ät! Hvad är det? Stengrus? Ja just. Se så, ät nu och krusa inte. Tig du.
Skallet hade tystnat, men mellan de susande och knakande furorna hörde han steg av klackjärn mot bergshällen, brakande grenar, som knäcktes av någon, som letade sig väg, plums i vattpussar, svordomar svarande på hundens vinslande. Hej! vem är där? ropade han.
Skriande sjöng han och mätte den rymliga stugan med stegen, Så att hon skyndade, skrämd af hans språng, den gamla Rebecka, Bort i en vrå och fördömde med slutna händer hans upptåg. Väl af hans dans förnöjdes den raske Mattias från Kuru, Hellre han skådat Hedda ändå; men han hejdade Ontrus Midt i hans fart och fångade ögonblicket och talte: "Hej dock!
Men innan hon hunnit göra en enda invändning, hade Per kilat ut och ned för backen med ett ämbar i hvardera handen. Nere vid bäcken träffade han på Nils, som höll på att profva sin vattenkvarn. "Hej, Nils", ropade Per, "vill du vara med och tvätta kläder?" "Hvad för något? Tvätta kläder jag? Är du rent galen?" "Nej, men jag tänker tvätta i dag i stället för mor, ty hon är sjuk."
»Ja gör det, gamle sjörövare», svarade vännerna. »Hej på dej! Tjing!» Och arm i arm tågade de ut ur porten och fortsatte sin glättiga väg nedåt gatan. Men Erlandsson stod kvar och lyssnade till ljudet av deras avtåg, och när han tyckte att de hunnit lagom långt spred sig ett slött leende över hans ansikte.
Pastorn fick kalsongerna och pälsen på sig, sköt fötterna i sina bottforer, tog ner bössan från väggen och satte på en knallhatt; skakade ner fängkrutet och gick ut. Hej, vem där! ropade han. Flod! svarade en dov stämma bakom syrenhäcken. Vad fan står nu på, att du kommer så här dags! Ligger gumman i själtåget? Det är allt värre än så! lät Gustens medtagna stämma. Vi ha förlorat henne!
Ägandebegärets förbannelse kastade sin skugga över brödraparets vänskap. Har du redan varit där? Ja! Jag får säga, att du förlorar inte tiden. Tvärtom. Det är just vad jag har gjort. Och du själv? Du flåsar ju som en hund. Jaså, hon förstod sig inte på parallellepipederiet? Det förvånar mig mindre. Hon tycks vara förnuftig. Hej så länge!
Spring inte mer i kjolarne på Hedda, Salmen Ella, och minns på, förrän Ukko kommer och friar med dig har du ingenting med Toimila-dottern att skaffa! Nu godnatt! Blåbären kan du roa dig med så länge. Hej hå!
"Hej dock", sade i hast den kunniga Anna, "beständigt Faller det männerna kärt att eftersinna och rådslå. Innan de företaga en sak, skall det tänkas och tänkas Med och mot; så skrämmas de lätt af diktade faror, Ofta dröjande så, tills det nyttiga går dem ur händren. Icke är allt ostadigt, som ej är stadgadt af åren; Icke är stadigt allt, som länge af varandet glädt sig.
Leende talade åter den ärlige torparen Petrus: "Hej! Ej falla i dag väl de första älgar i socknen; Trygge vi jaga dem här, om ock kulorna yrde kring tingsgåln.