United States or Cyprus ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och i ruinerna af dessa hvalf vi honom och vårt nederlag begrafva och Sveriges tron och Sigismund är räddad. TREDJE OFFICERN. Hurra för Sigismund! Vi följa dig. DE ÖFRIGE. Hurra för Sigismund! Hurra för Stålarm! STÅLARM. Så svärjen det vid edra dragna svärd, vid fädrens skuggor och vid ärans glans! Vi svärja det. STÅLARM. Så återstår oss blott att kasta lott om platsen ner i hvalfvet.
Nu står därute hertigens beskickning. Om än min make, du Klaes Fleming lefvat, de aldrig vågat hit i sådan tjänst! Du svarta sorgdräkt, dig omkring sin själ hvar ädling, som i Finland trogen blifvit sin konung, efter Fleming evigt bäre! Men är vår makt densamma ej som då! Vår kung densamma är, vår sak densamma och hertigen dödsfienden, som då. Tar du emot dem, Stålarm!
Vid stilla kärlek jag sett en ängel blomma helig upp. I skrifna ord, åt henne yppen hvad jag ej kan säga. Här uppå fridlyst rum, dit hon blott nalkas, jag lägger omärkt den. När hit hon kommer och ber sin bön, Guds moder bed för mig! Man nalkas! det är hon och hennes far. Sjunde scenen. Arvid Stålarm. STÅLARM. Min dotter! Redan altför länge har trolofningen med Johan tyst du afböjt.
Jag önskar ingen gunst af Sigismund, om han den ock mig ger, då rätt jag handlar. "Förliter ej på förstar", är mitt valspråk, följ Herrans stämma i ditt samvets dom! Och huru lyder då ert samvets dom? ERICUS ERICI. Den passar ej för edra öron, Stålarm! STÅLARM. Låt höra dock, jag har ett godt humör. ERICUS ERICI. Välan om ni så vill!
Hämnd! Tyst jag kommer: och ljudlöst, spårlöst, svärdlöst kommer jag! Vår nästa natt skall bli min första dag! åttonde scenen. Arvid Stålarm. Johan Fleming mötande Ebba Fleming. EBBA FLEMING. Här händer något rysligt. Ifrån fönstren man ser på andra stranden hemska värktyg uppresta... STÅLARM. Se ej dit, man vill förskräcka vårt mod: det skall blott högre egga det. Vid Gud!
JOHAN FLEMING. Behöfves ej. Min arm mig nekar strida, dock är den stark nog att en fackla föra. Förtro det värfvet mig. STÅLARM. Må gå. Åt dig vår ära vi förtro med detta. Nu må hvar och en i tysthet sig bereda för evigheten. Sedan samloms här med klara samveten och glada hjärtan, att tömma före stridens sista brand den sista guldpokaln för kung och land. ALLA. Hurra för Stålarm! O, min son!
Arvid Stålarm. Olof Klaesson. Johan Fleming. Officerare. Senare Sigrid. När jag var barn, en tvillingsbror jag hade, som dog helt späd ännu. Jag minnes hur jag bad uppå hans graf, att bli förskonad ifrån att komma i den svarta jorden. Rätt sällsamt, att hvad flyktigt, oförståndigt, som barn vi önskat, ofta se'n besannas: ty nu vi resa genom luften rakt en genväg öfver jorden bort från lifvet.
ERICUS ERICI. Tyvärr! Jag vet det senare. STÅLARM. Nåväl, till eder kunskap har väl också kommit det rykte, som er hela hjord har skrämt och spridt i hopar omkring torg och gator. ERICUS ERICI. Det rykte menar ni, som åter vaknat, att hertigen är hit på väg. Än se'n? STÅLARM. Än se'n? Jag kommit att en tillflyktsort er bjuda inom slottet. ERICUS ERICI. Jag er tackar, men tror mig ej behöfva den.
STÅLARM. Ers vördighet, jag är för litet bisp, för att för det där kalfskinns-pergamentet, som I Upsala präster skrefvo hop, uppoffra öfvertygelse och ära. Jag trodde på min Gud, förr'n det fans till, och än jag hoppas, han mig skydda vill. Den kung, han gifvit svärdet uti hand jag strider för till lifvets sista rand. ERIK BRAHE. Ett sista ord. STÅLARM. Jag underhandlar ej.
Polska utskickade genomströvade landet under allehanda förklädnader; proklamationer och hemliga skrivelser uppmanade folket och den sydfinska adeln till uppror mot den bestående styrelsen, utlovande polsk hjälp med det första, samma hjälp, efter vilken fordom hertig Johan, Klas Fleming och Arvid Stålarm förgäves spejade från Åbo slottstorn.