United States or Czechia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Detta är de två åsikterna, som stå oförsonliga mot varandra, indeterminismen , som jakar viljans frihet, determinismen , som nekar den. vi något lyssna till de skäl, som anföras från vardera hållet, och till sist söka väga skäl mot skäl. Låt oss först höra de skäl, som indeterministerna åberopa.

Men Johan rodnar. Jaså, det är du, säger fadern. Johan, som aldrig observerat vinbuteljens gömställe, faller i gråt och snyftar: Det är inte jag, som druckit ur vinet. Jaså, du nekar också! Också! Du ska sen, när vi stigit opp från bordet.

Själfva språket varnar oss för att fälla en dom, som ett människohjärta aldrig bör fatta, en människotunga aldrig uttala. Det tillåter oss säga: "Denna människa är syndig", men nekar oss att säga: "Denna människa är synd". Och hafva vi vågat bruka ett sådant uttryck, hafva vi tillika uttalat den fasaväckande lögn, att Gud gifvit väsende åt en synd.

Ni veten alla, att jag varit förlofvad med Ella, men att jag sagt, att jag inte vill veta af honom, derför att hans far är emot mig och nekar mig plats vid hans bord som första värdinna. väl, hören , mellan Ella och mig är det slut. Och vill du veta mer, Ella ... hör!

»Nej, jag nekar icke till förbrytelsen», sade hon med en ansats till humor, som dock strax försvann. »Men du vill icke ha dem. Ja hyr jag ut dem till någon annan. Voil

Men allt maner har sin grund i en individs rätta och sanna sensation af skönheten i ett naturligt uttryck och samma individs orätta och vanskliga lust att själf producera ett dylikt uttryck, oaktadt hans natur nekar att fylla det med anda och kraft.

Jo, det skall gudarna veta, svarade en annan stämma, och den tredje inföll: Har han råd till dyra saker, din Schnitler? Tja, svarade betjänten, min herre lever faktiskt sina skulder. Och han nekar sig sannerligen min hatt ingenting. Men, mina vänner, om ett par veckor reser han bort jag blir ensam herre täppan här, skall det levas livet.

Mademoiselle de La Feuillade, sade han torrt, nekar hårdnackat till all kännedom om chouanernas gömställen, och vill icke villkor trots Fouché höra talas om någon sammansvärjning. De sista orden sade han i ironisk, missnöjd ton. Edmée spratt till och vände sig om hon mötte hans strålande, ömma, skalkaktiga blick, och förstod strax alltsammans.

Nej, var det icke, Alkmene. Eusebia är van vid de romerska sederna. Damerna bruka i Rom. Men det är ju fult och löjligt. Det nekar jag icke. Endast vanan kan försona med sådana bruk. Men var det icke högmod, när Ismene hälsade henne gatan, och Eusebia icke själv besvarade denna hälsning, utan lät sin slavinna göra det? Även det bruket är övligt i Rom.

Patronen demonstrerar väldeliga, spottar ofta och svänger i handen en av sina mest älskade piskor. Och du nekar icke, Spöqvist, att du bland folket fört ut det fördömda ryktet, att jag friat till Johanna? fortfor patronen, i det han med armarne i sidan stannade framför den tilltalade. Kära du, svarade Spöqvist saktmodigt, jag gjorde bara vad dit bad mig om.