United States or Syria ? Vote for the TOP Country of the Week !
SIGRID. Du har det gjort? JOHAN FLEMING. Betviflar du det än? SIGRID. Att dessa dystra hvalf snart remna finge och bort med dessa brustna hjärtan ginge! Gif, Johan, mig din arm. Beklagansvärde! I denna stund du mig förakta lärde. JOHAN FLEMING. Min klinga törstar, men den är för god att sölas i en fängslad uslings blod.
Och i ruinerna af dessa hvalf vi honom och vårt nederlag begrafva och Sveriges tron och Sigismund är räddad. TREDJE OFFICERN. Hurra för Sigismund! Vi följa dig. DE ÖFRIGE. Hurra för Sigismund! Hurra för Stålarm! STÅLARM. Så svärjen det vid edra dragna svärd, vid fädrens skuggor och vid ärans glans! Vi svärja det. STÅLARM. Så återstår oss blott att kasta lott om platsen ner i hvalfvet.
LEDSVENNEN. Som på himlens hvalf Orions tvenne stjärnor. TEKMESSA. Och emellan dem, De två, dem själfva, såg du ingen skillnad, barn? Fanns hos den ena eller andra ingenting, Som gaf ett företräde? Bar den ena ej Sitt hufvud högre, syntes han ej skönare Till skick och anlet, manlig mer och mera djärf, Bekräftande med blickens trots sin härskarbörd? Hur var det, gosse?
Han går öfver stjernors hvalf i snöhvita kläder och tittar ned på oss och undrar öfver mörkret på jorden.
Salen här bredvid är uppfylld af lansar. Nu är det min ordning, nu är det jag, som kan tala högt och trampa er under mina fötter. Jeppo Liveretto, gå och sök upp din farbror Vitelli, som jag låtit mörda i Vatikanens hvalf! Ascanio Petrucci, gå och sök upp din kusin Pandolfo, som jag låtit lönnmörda för att frånröfva honom hans stad!
Jag måste dö med dem i samma död, jag måste se, hur facklan väcker upp förstörelsen, som slumrar här kring mig och dödstyst hotar riksföreståndarn, folket, fosterlandet med undergång. 0, afgrundsmakt af hån! O, bristen kedjor, remnen hvalf af häfvan för den förbannelse, jag slungar ut mot dessa bödlar, brottslingar, tyranner! Du håller kedja!
Innerst i trädgården stod på lätta pelare hennes palats, af doftande jasminer och fylliga rosor väfdes dess väggar, dess tak var ett hvalf, strålande af guld och purpur och dyrbara stenar. Drottningens statsfruar voro unga sköna tärnor i skära hvita drägter, hennes hofjungfrur voro rosor och liljor och blommor utan tal.
De trampade i det höga gräset, som stod dem ända till midjan, följde stigen ned till diket, der detta var så tort, att det kunde begagnas som gångstig, och gingo som i ett grönt hvalf af doftande, vajande timotej. Solen gick ned. Det sken och strålade, foglar sjöngo, fiskmåsarne slogo nere i viken. Allt var rosenrödt, rödt sken hafvet, himlen, jorden. Kajsa var ung.
Mörkt är pannans hvalf, det höga, Blixtar ljunga ur hans öga, Hjältevreden Trotsar död och tvång. Hotfull stormar folkets bölja, Tusen vreda blickar följa. Den förmätnes färd; Blott från tornet, säger sången, Såg ett öga ned på fången, Mildt som stjärnans Från en högre värld.
Om under klippors hvalf och jordens grund han låg fördold, jag sprängde dem och värmde det döda hjärtat med mitt lif till lif! KATRI. Håll upp, att ej den sista kraft, jag spart för denna stund, trots år af sorg och vanvett, flyr bort. DANIEL HJORT. Så fortfar, säg min faders namn, att i dess himmel jag får svalka mig! Du ljuger ej! En djäfvul det ej kunde!
Dagens Ord
Andra Tittar