United States or Monaco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd. Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar. Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.
Flickorna trafvade emellertid på vid muntert lynne, de skulle hinna ännu 15 verst innan de fingo nattqvarter. Den klacklösa Alma inbillade sig att hon gick med tårna i vädret och bad med jemrande röst, att de skulle ihågkomma hennes nyss opererade fötter. Hon hängde vid Lillis arm; de båda begynte känna sig dragna till hvarandra.
Efter en längre väntan hissade de framryckningssignal; vi klättrade öfver diverse gärden, vadade genom det höga, redan daggiga gräset och följde efter till sätern. Här lemnade våra ynglingar oss, sedan de först öfvertygat sig sjelfve och oss, att vi voro dragna ur vår rätta kosa genom att följa dem.
I dimman och villervallan hade hans män, som trodde, att han var med, förskräckta kastat sig på hästryggen och följt klosterrövarna uppåt skogarna. God morgon, riddare och drottsvikare! ropade han ut till dem. Jag hör, att i natt ha mina Algotssöner hedrat sig. Riddarna stodo med dragna svärd. Konungens broder sover inte längre, ropade de om varann. Vi skola hämnas dig, herr Svantepolk.
Han reste sig och gick fram till stugan. Det såg ut som om man redan lagt sig därinne, de snövita jalusierna var tätt dragna för fönstren. Kunde man då sova härinne trots allt? Då hörde han plötsligt slagen av en slägga och spratt till. Han följde stigen åt det håll varifrån ljudet kom och smög sig sakta fram till stället.
Och genom ungskogen, som stod kvar på sluttningen, flög en sakta susning. Den upprepade aningsfullt: "Julfröjd". Men huru visste granarna i skogen någonting om julfröjd? Hade väl julens ängel, han, som sväfvar fram öfver städer och byar, hade han hälsat på i skogen och hviskat om julens budskap äfven till den? Snart kommo stora kälkar, dragna af hästar, hitupp.
RHAISTES. Akten på hans vanvett ej! Hans mått är fullt, för våra fötter låge han I blod nu redan, blefve han ej stum som död; Nu skall hans arga tunga nödgas gagna oss. Så se då, oförsynte, detta dragna svärd Och välj, om du vill känna i din barm dess udd, Om du vill yppa, hvar din hyckelkonung döljs. EUBULOS. Du frågar? RHAISTES. Och på svaret väger lif och död.
Bakom dessa ord stodo män med offervilliga hjärtan och dragna svärd. Bakom dessa ord stod ett tidevarv av brinnande tro och försakande mod. En dödsföraktande kraft andas i dem, och på samma gång, vilken kärlek!
Rofvorna, Elsa och Viva höllo just på med att försöka att få den våldsamt sprattlande fångens armar dragna bakåt, i och för att få dem fästade vid trädstammen. De flåsade som flodhästar och voro eldröda af ansträng- ning, morska, modiga, förfärliga i ord och åtbörder emot henne, som midt i härligaste fäbodtiden vågat komma och hota dem med något så omänskligt onaturligt som fransk grammatik.
Och i ruinerna af dessa hvalf vi honom och vårt nederlag begrafva och Sveriges tron och Sigismund är räddad. TREDJE OFFICERN. Hurra för Sigismund! Vi följa dig. DE ÖFRIGE. Hurra för Sigismund! Hurra för Stålarm! STÅLARM. Så svärjen det vid edra dragna svärd, vid fädrens skuggor och vid ärans glans! Vi svärja det. STÅLARM. Så återstår oss blott att kasta lott om platsen ner i hvalfvet.