United States or Saudi Arabia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag önskar ingen gunst af Sigismund, om han den ock mig ger, då rätt jag handlar. "Förliter ej på förstar", är mitt valspråk, följ Herrans stämma i ditt samvets dom! Och huru lyder då ert samvets dom? ERICUS ERICI. Den passar ej för edra öron, Stålarm! STÅLARM. Låt höra dock, jag har ett godt humör. ERICUS ERICI. Välan om ni så vill!
Han hade förverkligat dem i sin egen diktning, såvidt den hittills framträdt; sin tidning hade han väl till stor del öfvertagit för att där få förfäkta dem i en mera direkt form. Redan i sin första nummer utlägger Runeberg sin konstuppfattning i en artikel, som riktar sig mot Svenska akademins valspråk, "snille och smak". Därpå tillgriper han parodins vapen.
Man ser äfven, att allt skapadt, det vill säga allt, som innehåller fenomenerna af lif, i motsats mot det, som man kunde kalla fabriceradt, nödvändigt uttrycker en skönhet, och denna skönhet, harmoni, eller hvad man vill kalla den, måste väl alltid betinga smak hos dess danare. Det vore således blott med ordet snille uttryckt allt, hvad Akademien med sitt valspråk vill uttrycka.
Ty oansedt någon kan röja smak i mer eller mindre mån, utan att därföre behöfva äga hvad man kallar snille, så är det dock afgjordt icke Akademiens mening att upptaga denna en sådans inskränkta egenskap bland föremålen för hennes hyllning. Lämpligheten af ett sådant valspråk vill man i öfrigt lämna ogranskad.
"Herren gav och Herren tog", var hans valspråk. Han var en from och god människa och hyste icke agg mot någon kristen, icke ens mot Sörman. F.d. trädgårdsdrängen hade gått i Bromsens tjänst, var till namnet verkmästare men till gagnet vida mer. Även inom brödraförsamlingen intog han en ledande ställning, vilket i sin mån bidrog att stärka principalens.
Då Svenska akademien vid dess stiftelse antog detta valspråk, ville hon otvifvelaktigt därmed antyda sin hyllning af de tvenne förmögenheter, som enligt hennes åsikt ingingo i och utgjorde förmågan att producera skönhet i konst. Den parodiska tydning, det i en framtid skulle underkastas, förutsåg hon icke.
Jag går på, men i bakgrunden varseblir jag en väldig dansk dogg med färg som en varg, en avbild av det odjur som vaktade ateljén vid rue de la Santé i Paris. Jag ryggar tillbaka ett par steg; men erinrande mig Jacques Coeurs valspråk: »för ett tappert hjärta intet omöjligt», intränger jag i avgrunden. Cerberus låtsar ej se mig, och jag marscherar på, nu mellan två rader låga och mörka hus.
Men Johsson var en man. Det var icke hans sed att klaga. Han hade ett valspråk som bar och tröstade och det löd: Va fan! När man har porter till dödagar Porter hade varit Johnssons älsklingsdryck, så länge han levde på landet. Men fem års stadsliv hade förstört gamle Johnssons nerver och tvingat honom att söka starkare retelser.