United States or Nicaragua ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han blev plågad, fastän han ödmjukade sig och icke öppnade sin mun, lik ett lamm, som föres bort att slaktas, och lik ett får, som är tyst inför dem som klippa det ja, han öppnade icke sin mun. Undan våld och dom blev han borttagen, men vem i hans släkte betänker detta? Ja, han rycktes bort ifrån de levandes land, och för mitt folks överträdelses skull kom plåga över honom.

Och skall han krossas, och man vill pina ur honom sympati mot tyrannerna. Ynglingens jag reser sig. Revolt! Men hans vilja är förlamad; han hytter, men kan icke slå. Han agar likväl modern! Synd att det inte var fadern bara! Men går han med samvetsqval efteråt! Bra, bra! Han är reflexionssjuk, gräfver i sig sjelf, betänker sina handlingar tills de upplösa sig i intet.

Folket, som under gamla förbundet gåfvo, allt inberäknadt, omkring 2/10 af sina skördar, skola under den nya förordningen gifva endast 1/60 af hvete och korn, 1/100 af oljan och 1/200 af boskapen "ifrån Israels vatturika mark," Hes, 45:11-15, hvilket naturligtvis icke blir någon uppoffring alls, när man betänker, att hela landet är såsom en lustgård.

Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal. Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock. Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar. Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Rakel, du är upprörd och betänker icke vad du säger. Samla dina tankar och låt oss tala med lugn! Vi mötas nu för sista gången. Låt oss nyttja tillfället för att skiljas som sig bör: lugnade, tröstade, stärkta i en ömsesidig, varm och varaktig vänskap. Sätt dig här vid min sida! Låt oss tala om de lyckliga stunder vi skänkt varandra och om den hårda nödvändighet, som bjuder oss skiljas.

DANN. Nej, hvilken lära! JULIA. Vill ni den försmå? Förlåt mig, onkel, läran är vår sagas. v. DANN. Jag tycker om dig, barn, håll ut, får ! JULIA. Jag undrar föga dock, när jag betänker, Hur litet onkel har fått göra rön, Att ni gör kvinnan orätt, att ni skänker ringa aktning åt vårt arma kön. Blott kärlek vinner kärlek som sin lön; Ni har ej älskat. Men förlåt, jag kränker Ert hjärta blott.

Enligt gammal, god sed får man döda och stympa massvis friska, starka män, utan att någon har samvetsqval deraf. Ja, man djerfs dertill ännu bedja Gud om välsignelse för "vapnen", och kanske man samtidigt köpet uppmanar menniskorna att älska sin nästa såsom sig sjelfva. Man betänker inte, att också den är ens nästa, som man går att döda. Krigen äro Guds hemsökelser.

För HERREN äro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena. Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus, men den som hatar mutor, han får leva. Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör, men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord. HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han.

I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes. Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den. Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.

Jag för dig härifrån till fängelset för förlupna slavar, och från fängelset inför domstolen. Jag ber, att du betänker dig, innan du låter fängsla en romersk medborgare. Vore jag än den Simmias, om vilken du talar, låter det likväl icke bevisa sig. Tacka dina gudar, att du återfunnit din son, och trösta dig härmed över förlusten av en slav.