United States or Caribbean Netherlands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men om I icke hören mig och icke gören efter alla dessa bud, om I förkasten mina stadgar, och om edra själar försmå mina rätter, så att I icke gören efter alla mina bud, utan bryten mitt förbund, då skall ock jag handla på samma sätt mot eder: jag skall hemsöka eder med förskräckliga olyckor, med tärande sjukdom och feber, så att edra ögon försmäkta och eder själ förtvinar; och I skolen förgäves så eder säd, ty edra fiender skola äta den.
TEKMESSA. Så skall då striden vara länge än. O Zeus, Naturen lugnas, stormarna i dagens barm, De somna förrän dagen; mänskans stormar blott Försmå att hvila, trotsa vaksamt natten själf; Blott natten, sänd af döden, stillar allt. LEDSVENNEN. Var glad, Var icke sorgsen, drottning, mer! Må striden fritt Förlängas, segern följer ju de våra nu. TEKMESSA. Så tycks det, prisad vare Zeus.
Min mor har velat, Att i morgon jag går opp på balen." Med en min af spotsk förundran vände Baronessan sig till flickans moder "Kors", hon sade, "det är mer än artigt Att försmå sin fördel för att kunna Skänka oss er vackra dotters sällskap. Är det verkligt allvar, eller kunde Ert beslut, min fru, kanhända ändras?"
Hur skulle icke mänskan Din ringa lott försmå, Och hon, den otacksamma, Är mindre nöjd ändå. Ditt späda hjärta krossa, Det stode henne fritt; Dock prisar du ditt öde, Och hon förbannar sitt. Hvi blickar hon mot höjden Så knotande, så kallt? Hvad ägde hon att fordra, Då skaparen gaf allt? Då jordens glädje ligger För hennes fötter ner, Hvi ser hon stolt på slafven Och suckar efter mer?
TEKMESSA. Jag hör din stämma, dyre, och jag känner den Och ropar ve och tusenfaldigt ve, när jag Af dina ord förnimmer, att du sårad är. Kan intet till din räddning göras, kan jag ej Dig bistå? LEONTES. Fåfängt, drottning, bjuder du din hjälp. TEKMESSA. Försmå den blinda kvinnans omsorg ej, hon ser Med sina fingerspetsar och sitt hjärta än.
Men detta oaktat skall jag, medan de äro i sina fienders land, icke så förkasta eller försmå dem, att jag förgör dem och bryter mitt förbund med dem; ty jag är HERREN, deras Gud. Nej, till fromma för dem skall jag tänka på förbundet med förfäderna, som jag förde ut ur Egyptens land, inför hedningarnas ögon, på det att jag skulle vara deras Gud. Jag är HERREN.
Ja, både profeter och präster nödgas draga från ort till ort, till ett land som de icke känna. Har du då alldeles förkastat Juda? Har din själ begynt försmå Sion? Eller varför har du slagit oss så, att ingen kan hela oss? Vi bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid då vi skulle bliva helade, men se, förskräckelse kommer.
Så blid och hjärtelig han är, Så snar att med oss vara, Behöfver för den, hjälp begär, Ej sina håfvor spara; En konung öfver himmelrik, Gör han sig själf den minste lik Och är oss som en broder. O himlafröjd att tänka på, Att den, Guds spira äger, Ej vill den ringaste försmå, Men endast hjärtat väger, Att den, så högt sin tron har satt, Vill blifva allas del och skatt, Som honom efterlängta!
Och jag skall vända mig till eder och göra eder fruktsamma och för öka eder, och jag skall upprätthålla mitt förbund med eder. Och gammal gröda, som länge har legat inne, skolen I hava att äta; I skolen nödgas skaffa den gamla undan för den nya. Och jag skall uppresa min boning mitt ibland eder, och min själ skall icke försmå eder.
Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa; deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga. Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.