United States or Brazil ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Ja, och de är ju de jag sir och vet och säg", fnyste Maglena förtrytsamt, "och jag fick dansa me bruden och fick tolf skilling." "Jämmerligen heller så roligt de va' till att få si nån' från fjälltrakten. Jag längtar så farligt dit ibland, hälst nu på sommarn. Förr bruka jag ju stå för kräken i fäbodarna våra, den här tiden."
Däribland var äfven en virkkrok af ben, samt en omgång strumpstickor, fästade i ett nystan grått garn, som äfven höll en glänsande stoppnål. "Så här sa' hon till mej, den där behändiga frun." "Kan du sticka", sa hon. "Hjälpanes, de måtte du väl kunna", fnyste Anna-Lisa. "'Ja', sa jag också, var så god. Du kan väl låta mej tala till slut! 'Ja' sa jag." "Nå, hva sa hon då?" frågade Månke ifrigt.
Gymnasium är i samma stad som landshövdingen, jag är bara hemma under ferierna. Hvem är din pappa då? hon reste sig upp. Borgmästaren! vet jag! Kan du läsa latin? Om jag kan läsa latin! Knut Wadman fnyste öfverlägset kan du? Elsa nickade: Ja, det kan jag! Det var f han afslutade icke satsen. Kan du deklinera mensa ? Ja, det kan jag. Så bildad är ingen flicka i Tibble! Kan du också conjugera amo ?
"Ja de flög för mej å, då hon sa att hon ville till moj i 'millmaste tana', som hon sa", tillade Maglena med en gammal människas sorgna, bekymrade uppsyn. "Ja bara int vargen ha tagi na", anmärkte Månke gammelmansförnumstig i rösten, "han är farlig i vinter, vargen. Oppe i Frostviken har han vari ända framme vi gårdarna." "Käre dej, tig", fnyste Maglena.
"Han gjorde nog hva' han kunde", sade Ante. "Han bå' ropa och skrek in genom dörren här, och tuta i långlur precis tätt bredvid sängväggen. Sara kåka och Kalle blåste i bockhorn. "Äsch, inte kan man vakna af bara så pass, de visste han mycke väl", fnyste Ingegärd. "Sånt' där somnar man just af." "Ha' ni varit ute ni nu, och haft roligt hela dagen?" frågade Elsa nästan förebrående.
»Jag menar», sade han, »att jag kunde få mig en ung, frisk hustru än en gång; men det lär allt dröja...» Pigan fnyste till. Hon tog ned saltkaret från väggen och gjorde sig i ordning att gå ut. »Å, det kan en inte veta», hviskade hon med en blick åt sängen till, »hvad Guds vägar är, om Han skyndar sig, eller om Han inte har brådt.» Så gick hon. Dörren knarrade efter henne.
Gästgivarn tumlade in genom dörren, stor i åthävorna och glad under ögona. Anders! ropade han. Var är du, Anners? Bror Anners lille? Var är du? Blicken häftade sig vid gumman och blev för några ögonblick tankfull och beslöjad. Men glädjen bröt åter fram, gnistrade i ögonen, fnyste genom näsan grinade i käften. Gästgivarn knöt sina nävar, krökte arm, så att rockärmarna svällde stinna av muskler.
Korna råmade vänligt emot honom, emedan han alltid gaf dem något godt, och hästarna gnäggade och fnyste af förnöjelse, när han räckte dem ett brödstycke. Hvad nu särskildt gässen angår, så kom han alltid ut till dem med deras frukost redan klockan half sju hvarje morgon och ibland redan klockan sex.
Och int att den andra trasten, som han prata me, säg: 'fattig krigsman, fattig krigsman, hvi rier du inte, hvi rier du inte'." "Heller de den andra svara: 'märra orkar inte, märra orkar inte'. Hva skulle småfåglarna ha för roligt om dom bara satt och hitta på sånt", fnyste Maglena. "De är folk, som har hitta på tale förstås", sade Ante och synade emot eldskenet om kupformen på skeden var riktig.
Och i det hon vände blicken mot stranden, såg hon Hanna stödd af en kavaljer styra kosan mot paviljongen. Hon fnyste till. Den der Rappe är då den taktlösaste varelse jag någonsin sett. Nyss afsnäste hon herr Hallgren, som vänligt erbjöd henne sin hjelp, och der skrinner hon nu hand i hand med en af de föraktade „snobbarne“. Men, kära, men det är ju Bengt! utbrast Bella storskrattande.