United States or Dominica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så har hon andats bönens varma sommarfläkt Emot den älskade, och nu Hon dröjer knäböjd, ber med läppens ljud ej mer, Men med sitt ögas kärlek blott. Och se, på detta höjda öga länge ren Orörlig hvilar Voldmars blick, Han tala vill, en suck af tjust beundran är Hans fulla hjärtas enda språk.
Han såg Kring vida salen forskande, bister, mörk; Kämpar, som lett mot dödar, syntes Bäfva för blixten, född i hans ögas natt. Nu tystnaden bröt han. Hans röst Var djup som fjärran rullande åskors dån. "Vittnen af Fjalars sorg", han sade, "Börjad är striden, hören er konungs ord! Ve den, som i tystnadens graf, Hvad nu han sett, ej gömmer.
Det syntes på hans blick, hans gång, på allt, Att han var född för svärdet, ej för trossen. En högrest krigarbild, en smärt gestalt, Gick han sin bana fram, den raske gossen. Han var mitt ögas fröjd från dag till dag, Han kände icke mig, men honom jag.
Ja, ute ser jag vinter blott Och inne likaså; Och om till världens slut jag gått, Jag såge den ändå. Blef lunden grön; blef nejden varm, Blef dagen ljus och klar, Låg kölden i min egen barm Dock lika ödslig kvar. O, du mitt ögas fröjd och vår, Jag dig ej återser, O, du mitt hjärtas sol, du går Ej opp ur grafven mer. Min själ var din, min känsla din, Ditt lif var lif för mig.
TEKMESSA. Mitt ögas ljus, mitt hjärtas återfunna tröst, Stäck af din vrede, storma ej! Den trognaste Bland våra få, snart nämnda vänner hotar du. EUBULOS. Tyst, drottning, tyst! Nej, sluta icke du, håll på! Den ljufvaste bland syner ser jag, när jag ser Dig flamma så i vrede. Låt mig skåda än Ditt ögas blixtar, låt mig se din kind i glöd; Håll på!
Hjärtats källor brusade fram ur djupet, Varmt med Hjalmars blandades fadrens blod. Sommarns kväll såg klar och ljus på norden, Lugn sig bredde kring land och haf, Bortom skogen dolde sin strålflod solen, Och, likt dagen, slocknade Fjalar kung. Nio sånger. Om han kom, den sköne ynglingen, Om jag såg hans svarta ögas blixt, Som jag honom nyss i drömmen såg, Hölja ville jag i blommor mig.
Men ändtligen, när ett dygn hade gått om, fördes Wainahée åter till stranden, ty nu hade en qvinna på en annan ö funnit och återhemtat det stulna djuret och fremlingarna lemnade nu den härjade ön. Glad, som den befriade fogeln, lätt som vinden far öfver sjön, hastade Wainahée till sin make, till hennes ögas ljus, men hon mötte icke ljus, hon mötte natt.
O himmel, detta vreda ögas dunkla glans Och denna mulna pannas hvalf Och detta ädla anlets vår hon sett förut; Sin drömda yngling känner hon. Densamme är han, blott ej ljus, ej mild, som när I drömmen hon hos honom satt Vid bäckens strand och glömde bäckens spegelvåg Och speglade sin själ i hans.
Än likväl hon knöt en rik girland För sin klädningsfåll och talte så: "Om han kom, den sköne ynglingen, Om jag såg hans svarta ögas blixt, Som jag honom nyss i drömmen såg, Hölja ville jag i blommor mig, Skyla ljuft slafvinnans mörka dräkt Och, i färg en rosenbuske lik, Möta honom blott med ljus och doft. Men; o Sankt Georg, han kommer ej, Blott en drömbild är Nadeschdas vän."
Fram räckte den gamle mildt Till dottrens möte en vissnad hand: "Kom", så han sade, "du strimma I Shelmas dimmiga natt. Kom, låna en dag blott än Den blinde gubben ditt ögas ljus; Hans blick skall klarna mot kvällen, Hans mörker fly som en dröm. När aftonens moln du ser Förbleknadt segla i stjärnklar rymd, Då vandrar drotten af Shelma Med dagad blick på dess rand