United States or Saint Barthélemy ? Vote for the TOP Country of the Week !
Luften strömmade in, gladt hördes den jagande måsen Ropa vid stranden, och blank låg viken, i skimrande ringar Bruten allenast af fiskarnes slag, som lekte vid grunden.
Åter en gång sjönk solen ned mot den skimrande vågen, då foro i en liten båt tvenne trolofvade deröfver. Ynglingen rodde och lekande satt hans brud midt emot honom. Nu hvilade han på årorna sägande: "Nej huru långsamt jag än ror, så komma vi dock för fort hem. Jag ville så länge som möjligt äga dig så här, då du så helt och hållet beror af mig".
Den verkar alldeles säkert hos Dupin, hur intellektualistisk hans officiella åskådning också må vara. Har Dupin att lösa ett problem, så stänger han sina fönsterluckor, tänder några mystiskt skimrande vaxljus och slår sig ner i sin länstol, hvarpå han försjunker i meditationer som räcka 24, 36 eller 48 timmar efter behof. »I
Jag såg på dig, du såg på Oihonna blott; Jag vissnade, du, säg, blommade du? Din läpp blef stum, ditt löje försvann, din kind Blef molnet lik, en dimma af tårar, En blodlös skugga gick du i dagens glans, En irrande fläkt på nattliga mon. Så kom en morgon ensam du åter, stal I ovan lek ur skimrande kogret, Oihonnas lösta koger, en uddhvass pil; Den gömde du blodig djupt i din barm.
I dag hade de kommit att aflägsna sig långt från hemmet, de voro nu borta vid ytterskären; här såg fullkomligt obebodt ut, endast där borta, ute vid vida hafvet, låg bland de grå, kala och ödsliga klipporna en liten lummig ö, likt ett ensamt grönt stänk i det gråblå vattnet, som nu låg framför dem skimrande i junisolen. Unga frun var törstig, man rodde mot ön och sökte ifrigt en hamn.
Har du kunnat stå deruppe, högt på den ej mycket mindre än en mil långa bron, upprätt och djerf och utan att svindla sett ned i djupet å ömse sidor, i det kristallklara vattnet; eller har du svindlande gripit fast omkring en stödjande vän, starkare än du, för att icke åt någondera sidan nedstörta i den skimrande grafven?
Långt från Morven ditt blåa öga Slog mot dagen du, vaknande, opp. Ej en kvinna, men hafvet Åt Morannal hans dotter gaf. Kanske höjdes af vårens vindar Säll en bölja mot morgonens sol, Sjönk tillbaka och födde Dig ur skimrande skummets ljus." Lätt mot ynglingens panna förde Hafvets flicka sin leende läpp: "Mig dock är du en broder; Kan jag blifva en broders brud?
Och en gång, då hon till sist får hembud, skola de skimrande pärleportarna slås upp af jublande änglaskaror, som under harpors klang skola ledsaga moster Lotta ända fram till Guds tron. Och Herren Gud skall hälsa henne med de orden: "Du goda och trogna tjänarinna, välkommen i din Herres glädje!" Och sedan ja, sedan skall moster Lotta för evigt bo i den gyllene staden, hvars sol går aldrig ner.
Det gick som en elektrisk gnista från henne till honom. Solen sken rakt in och gaf hennes bruna hår en rödaktig färgskiftning. Det stod som en skimrande gloria omkring hennes hvita panna. Och de halföppna läpparne voro röda, röda som mogna smultron. Nu var hon då ändtligt lycklig!
Abraham rev upp det klistrade papperet, öppnade hela fönstret och sträckte sig ut. Han såg en stor, mörk, kullrig skugga röra sig av och an i syrenhäcken. Och han fick lust att stiga ned till den vandrande skuggan. Han smög sig förbi sängen och såg Blenda, skimrande vit. Han drog över henne täcket, tog hennes huvud mellan händerna och kysste pannan. Nu kommer du aldrig igen, sade hon.