United States or Lesotho ? Vote for the TOP Country of the Week !


Snart förvandlades skolsalen till en grönskade skog. I morgon skulle här blifva fäst för söndagsskolbarnen, och många vänner till de unga hade sändt hit de julgranar, som deras egna småttingar hade plundrat. Lärarinnan, en vänlig medelålders kvinna, gick liksom en god julfé omkring i salen för att ordna allt, som i morgon skulle pryda de vackra granarna.

I glädjen och förtjusningen öfver dessa däjeliga, rimmade rader och den väldiga spettkaka, som de andra barnen för sammanskjutna slantar beställt hos kantor Svenssons fru, som var konstnärinna i konsten att baka spettkakor, gick läraren långt att han vid kafferepet i skolsalen högtidligen lofvade att låsa in rottingen.

Det var icke mycket man fick lära i det gamla skolhuset från Karl XI:s tid, där alla klasserna läste tillsammans i den stora skolsalen, Trojanska hästen eller Råttstallet benämnd; men med sina ämnen och måttliga kurser tog den gamla skolan sin uppgift med en grundlighet i sak och ett allvar i metoderna, som sedermera i lifvet kännetecknade dåtidens bästa män och icke minst Runeberg.

Vår ena teckning förflyttar oss med ens till det rika, varma Indien, landet med susande palmskogar invid Ganges-flodens stränder. Här möter oss en afbildning af en flickskola, men den är mycket olik våra svenska skolor. Luften är ljum, ja, nästan het. Därför har skolsalen inga väggar. Taket hvilar stolpar och består af segelduk. Bord och stolar finnas ej.

Senast hade han förgäfves sökt sin utkomst som privatlärare i Tibble. Elsa stod vid fönstret i skolsalen och speglade sig i rutan, bakom hvilken vintermorgonens grådis låg som kvicksilfver, att glaset återgaf hennes omorgnade lilla fysionomi.

Pojkarne flinade visserligen först, men snart vande de sig vid dessa pseudonymer och begagnade dem sins emellan. När han nu fördrivit en stund med att befolka den tomma skolsalen och eftermiddagen blev honom lång, gick han ner till kyrkan för att spela orgel.

Därinne satt nu magistern i sitt rum bakom skolsalen och hängde näsan öfver sina böcker. Elsas ögon fingo ett svärmiskt uttryck hon tänkte sin lärare. Alltid läste han, därför kunde han allting, men därför var han också ett blekansikte, och hvad hade han för glädje af allt sitt vetande!

Pojkarne flinade visserligen först, men snart vande de sig vid dessa pseudonymer och begagnade dem sins emellan. När han nu fördrivit en stund med att befolka den tomma skolsalen och eftermiddagen blev honom lång, gick han ner till kyrkan för att spela orgel.