United States or Sint Maarten ? Vote for the TOP Country of the Week !
Med rättvis stolthet ser jag min ädle son I sina anors strålande krets igen, En oerfaren yngling ej mer som förr, Men pröfvad, van att handla, beredd kanske Att själf sitt rum eröfra bland dem en gång. Min son, från hemmet länge du varit skild. Hvar, hur, i hvilka nejder, i hvilket värf, Har du ej yppat, jag det ej frågat har; Min önskan varit sådan, jag velat så.
Den unga kände instinktlikt, att hon i denna strid hade öfvermakten. »Du sade, att det var flirtation och samlarvurm», sade hon mulet. »Det kan jag inte glömma och det var inte sant.» »Jag har aldrig trott att det var medvetet . Jag sade dig också att jag för upprifven för att kunna vara rättvis.» Den unga satt och väntade ännu; detta erkännande var henne icke nog.
Att mot en värnlös kvinna bruka våld, kan ej Min fader bjuda, kan ej, vill ej, får det ej. RHAISTES. Hvem mäter ut hvad härskarn får och icke får? LEONTES. Det rätta, som behärskar äfven konungar. RHAISTES. Jag gjort, hvad jag har kunnat. Har din faders bud Jag utfört halft, är skulden din och icke min. LEONTES. En rättvis handling svarar lätt hvar mänska för. DE FÖRRE, utom RHAISTES.
Men alla jublade alla utom Assim, som stod tyst, och två unga flickor, Singoallas leksystrar, som gingo fram, omfamnade henne och gräto. För övrigt ett bifall, som skar in i hövdingens själ. Vår hövding är rättvis! ropade männen. Men Assims moder dansade kring Singoalla och pekade på henne med fingret.
Nu tryck mig till ditt hjärta, göm mitt hufvud, att ingen ser mig, göm det vid din barm. och älska, älska mig! EBBA FLEMING. Han hennes son! Det var dock sant. Om himlen rättvis är, hvi faller blott på mig dess hand! Fjortonde scenen. De förra. Gif rum! HERTIGEN. En drunknad flicka! SCHEEL. Arvid Stålarms dotter! DANIEL HJORT. Ah! Det är hon! Blef det till slut ditt öde! Bort!
Det kom intet svar men den skygga handen drogs tillbaka utan att ha fått svar på sin smekning. »Jag kan icke vara rättvis emot dig. Jag har försökt, men jag kan icke.» »Ack, det förstår jag så väl; plåga dig inte med att försöka vara vänlig emot mig.» »Det är icke det det är det, att jag icke kan gå utan att ha sagt dig hvad jag tänker.»
Det var otacksamt, och det bedrövade honom. Han sade: Det vet I, mor, att jag är rättvis. Ocke fan det är stort eller smått, så ska det vara rättvist. För det vet I, att jag var rättvis från det jag var liten. För det vet I, att jag brydde mig varken om smek eller smörj, bara det var rättvist. Och de ska gärna få bränna garn över huve på mig, bara det är rättvist.
Hennes ögon flammade av en rättvis vrede, där hon med pekfingret lyft mot Johanna vände sig till min vän och ropade: Fy fan, där sitter ju ett Jag utelämnar det ord, varmed hon karakteriserade Johannas levebröd. Men innan jag hunnit protestera, hade Johanna rest sig ur stolen. Hon såg slött framför sig och luskade av utför trapporna som en gammal våt hund.
Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömer jag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig. Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd. Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.
Sådant är ett vittnesbörd om att Guds dom bliver rättvis. Så skolen I aktas värdiga Guds rike; för dess skull är det ock som I liden.
Dagens Ord
Andra Tittar