United States or Iceland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kommer du en gång, barn, som en fågelunge ur nästet Ensam och värnlös ut i den ogästvänliga världen, Länka din bana hän till den ädle och bringa min hälsning.
Hon uppehöll sig isynnerhet vid sina späda barndomsår och talade med hänförelse om sin fromma moder, som tidigt hade bortryckts av döden, lämnande henne, det stackars lammet, så gott som värnlös åt den onda världen. Det var minnet av denna moder, försäkrade Eusebia, som upprätthållit henne i striden mot världens frestelser och styrkt henne i den rena läran.
För se, ingen är så värnlös som en ogift karl, och beslutar ett fruntimmer, att han ska ge sig, så får han ge sig han må nu se'n bli aldrig så öfvergifven. Det var en dag på efterhösten som »Fiffen» satt och åt frukost samman med sin ogifta dotter.
Av allt, vad du sagt, vet jag ingenting. Nu började pater Henrik i väl valda ordalag föreställa riddaren, att detta ej var rätta sättet att bemöta en pilgrim, ung och värnlös som denne och kommen i så underbart ärende.
Under yttersta nöd framsläpade hon ännu ett par år af sin lefnad och lemnade vid sin död sin lilla tioåriga Clara alldeles värnlös. Lingdahls, som då bodde i samma stad, togo den lilla värnlösa flickan till sig. Det är allt, hvad jag känner af hennes tidigare historia. Jag såg henne sedan ofta nog i huset, en ytterst arbetsam flicka!
Därför har jag också rätt ofta i stojet af dagen, Ofta i nattens lugn på din framtid tänkt och med oro Fruktat att nödgas lämna dig här allena och värnlös. Nu är bekymret förbi, om du fyller min önskan och räcker Honom din hand, den aktade herrn, som står vid din sida.
Att mot en värnlös kvinna bruka våld, kan ej Min fader bjuda, kan ej, vill ej, får det ej. RHAISTES. Hvem mäter ut hvad härskarn får och icke får? LEONTES. Det rätta, som behärskar äfven konungar. RHAISTES. Jag gjort, hvad jag har kunnat. Har din faders bud Jag utfört halft, är skulden din och icke min. LEONTES. En rättvis handling svarar lätt hvar mänska för. DE FÖRRE, utom RHAISTES.
LEONTES. Fruktansvärdt han kämpar i sitt innersta, Fast armen, vissnad, vägrar vreden tjänst. Jag vill Tilltala honom. Yngling, faran är förbi, Blott hvila, du är räddad. DEN SKEPPSBRUTNE. Gudar! Står hon ej På klippan ensam, värnlös. Hör du ropet, hör: Förbarmande! LEONTES. Hvem ropar, hvem är värnlös, säg?
Åter gräfde hon sig ned i sitt arbete, och arbetet strök med sina välsignande händer öfver hennes feberheta panna, gaf glömska och lindring för dagens timmar, men kastade henne hvar kväll, uttröttad som en trasa, värnlös i längtans armar.
Men om en änka har barn eller barnbarn, då må i första rummet dessa lära sig att med tillbörlig vördnad taga sig an sina närmaste och så återgälda sina föräldrar vad de äro dem skyldiga; ty sådant är välbehagligt inför Gud. En rätt, värnlös änka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag.