United States or United States Minor Outlying Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men i all tysthet fick vaktmästaren i Historiska museum en enskild skrapa, därför att han glömt att taga ut ärterna, när han sköljt von Beskows bläckhorn. Men det kom aldrig i Aftonbladet! Tycker någon det! Bittrare och vackrare har aldrig det sörjande Svenska Folket uttryckt sin tröstlöshet än då en gammal boktryckare dog härom året.
Vaktmästaren vid sin vägg såg glad ut, fröken vid pulpeten smålog och den gamle uteätaren gjorde en gest som ville han säga: Sitt ned unge man och dela en flaska vin med mig! Visste de vad som hänt? Han stannade framför vännerna och ropade högt: Nu har hon kommit Anna-Clara! Hon hälsar så mycket!
"Va, herrn?" svarade vaktmästaren bugande. "Försök inte med mig", sade Andersson barskt. "Jag är ingen oskuld från landet. Hit med en femma till, det var en tia jag lämnade." "Förlåt, det var en femma!" svarade kyparen något mindre artigt. "Hut, drummel!" röt Andersson. "Mej lurar du inte, sabla bondfångare! Hit med femman bara!" Nu var det vaktmästarens tur att fixera Andersson.
Han hade visserligen uppträtt anonymt såsom hund utan halsband, och skulle därför kunnat saklöst gripas och överlämnas till rackarn, men vaktmästaren svor på, att det var den store, och visste varför han fick gå lös. En groda lär kunna blåsa upp sig tills hon spricker, men en biografi kan blåsas upp och håller.
Han kände det som han plötsligt fått lust att skåla med hela lokalen, med vaktmästaren vid väggen, med fröken vid pulpeten och med den gamle uteätaren men han gjorde det inte, ty han var en behärskad man. De hade somnat då han kom. Han smög sig fram och såg på dem. Modern låg med händerna knäppta som till bön.
Det hördes steg i stentrapporna. Det var rektorns röst. Han tog skyndsamt upp en näsduk och höll den för näsan och munnen. Nu kom rektorn upp i korridoren i sällskap med vaktmästaren. Vem är det, som står där, ropade han. Stellan vände sig om. Vad gör du där, Petréus? Näsblod Gå då ner till pumpen och stå inte här och skräpa, när censorerna kommer.
Lucidors enda »måls- och skyldsmän», mäster Johan Groop och vaktmästaren på accisen Jost Stare, gjorde allt, hvad i deras förmåga stod att beifra saken. Troligen var det också de, som, enär den döde sjelf ej lemnade efter sig tillräckligt, bekostade hans begrafning.
Mycket livligt var det på nationssalen; klubbmästaren hade tagit fram fanan ur teatergarderoben och skulle hänga krusflor på den; sångarna repeterade »Jag går mot döden» inne i biblioteket; svartklädda landsmän sutto omkring väggarna, läste tidningar och rökte cigarr; vaktmästaren bar in en stor cypresskrans med långa vita sidenband på vilka stod tryckt med guldkapitäler: Av kamrater . Det hade varit meningsbyte om där icke skulle stå: Av Y-lands Nation , och man hade stannat vid det förra.
Säg, Kristiana, om ni vill komma till mig, när jag snart måste bort? Eller förr, säg att ni inte mer vill öfverge mig!» »Den vissnar igen om en half timme, pass nu på allesammans!» Frun öppnade dörren till köket och bjöd vaktmästaren in med gamla Bina. »Kom och se, den här blommar blott hvart femtionde år, men är då så vacker som världens skönaste ros, se, se!»
Vaktmästaren hindrade Samuli att gå vidare. Han mönstrade honom noga och sträckte ut handen med ett dundrande: »Stcho?» Men förmildrades så småningom och nickade. Samuli stack handen i fickan, tog fram en silfverrubel, tryckte den i handen på den svarte och gick till trappan. Med fasta steg klef han nedåt, lyfte gardinen, skuffade dörren till sidan och steg på.