United States or French Polynesia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Anderblad kände ängeln och rusade i nästa sekund utför trappan för att ännu en gång söka fånga lyckan. Prisse var tax av födsel och ohejdad vana och ägdes av bankbokhållaren Gustav E. Stenblad, som i sin tur ägdes av farmacie kandidaten Lucia Cederberg, vilken unga dam tjänstgjorde å ett av stadens apotek.
Och så har han ekarna, de gamla hundraåriga ekarna, som trotsat alla årens hårda stormar, men som en gång skola falla, då staden växt och kommit hitut. När den tiden kommer, vill han dö. Så är det kråkorna, som följa honom mellan källan och järnvägen och som han matar med bröd och kakbitar ur en liten påse. Han är djurvän. Hans tax Lisa ligger begraven härute under en gammal gran.
Jag låg i en sjöbod den natten och på morgonen for jag till stan. Drängen stod på bryggan, då båten lade ut, och skrek: Ska vi säja två och femti? Sista pris! Med låda till! Ett för allt! De ä gott pris! Då skådespelaren slutat sin berättelse och sjunkit ned i stolen, säger någon: Hur gick det med den gamla damen? Jag tror, säger berättaren, att hon dog av skam. Chapman är vår tax.
Lya var svart, med brunt bröst, ett stort huvud med spetsig, brun nos, djupa rynkor i pannan, krokiga framben med stora tassar och en lång kropp. Hans far påstod, att det skulle bli en tax. Men det allra märkligaste med den var, att den var Stellans. Ja, men ä den riktigt, riktigt min, pappa? Ja. Ja, men ä den alldeles, alldeles riktigt, riktigt min? Du hör ju vad jag har sagt.
Det händer att vi få till svar: Rakt fram talar med person som stinker vitkål och 4 dar använda strumpor. Tack! Och då finna vi lätt vår husbonde. En hund har mycket att lära av denna världen. Men han lär mycket fortare än en människa, ty han är ju mycket intelligentare. Ett barn av en människa är knappast färdig att börja livet då en tax är klar att dö. Vi leva fortare och starkare.
Och ättlingen till denna höga varelse går här omkring oss som en helt vanlig tax, visserligen med ett spaderess där det skall sitta men ändå och denna varelse får äta ur en bleckskål i ett kök och ligga i en korg i en tambur och ha till täcke en gammal uttjänt aftonkappa! Då den unga frun gått, gå vi allesammans ut och titta på Chapman där han ligger i korgen. Ingen förändring.
Visserligen säger man att benen på en äkta tax skola se ut som om de voro sönderslagna och åter hopsatta i mörkret. Annars är han inte äkta. Men det är just de oäkta taxarna som se ut på det sättet. På vår börd lurar man sig inte så lätt, om man förstår något litet av aristokrati här i världen. Men hur är det bland människorna?
En engelsk författare, som min vän målaren ofta citerade, säger att det är bättre att stiga uppåt från dåliga förfäder än att sjunka nedåt från goda. Det där passar ju bland människorna, men icke bland oss. Antingen är man en äkta tax eller också är man det inte. Det går inte att ändra den saken. Och en kännare ser genast vad han har framför sig.
Skomakar Hagelin har motionerat om honom i stadsfullmäktige. Han har icke, som somliga velat påstå, någon slags krona på huvudet. Men han är fulla tre fot lång, han är mycket gammal, lever i månggifte och är upphovet till alla stadens rått-hordar. Det var också han, som bet ihjäl fru Siedels gula tax. Man fann liket uppkastat på Brända stenen, illa stympat.
Det kommer en ung fru på besök och då hon får se Chapman säger hon: Å, är det han! Tänk, jag kände hans mor. Ingen av oss har tänkt på Chapmans mor. Vi ha inte ens vetat att han haft en mor. Det var en mycket fin tax, säger den unga frun. Hon var alldeles brun över hela kroppen. Hon tillhörde greve Lewenhaupt. Ni känna väl Lewenhaupts taxar? Alla känna vi naturligtvis Lewenhaupts taxar.
Dagens Ord
Andra Tittar