United States or Yemen ? Vote for the TOP Country of the Week !
Tror du, sade jag, att du skulle kunna glömma Per-Olof, om du fick en cykel? Det blev en cykel. Naturligtvis med all den utstyrsel den skulle ha. En cykel som hela huset, ja hela kvarteret inte sett maken till. Anna-Clara levde i en himmel av lycka och glädje och något litet oro att någon förfärligt elak tjuv skulle komma mitt i natten, bryta sig in i huset och stjäla cykeln.
Kajsa firar sin födelsedag och sin namnsdag och hennes små väninnor, som vi också känna, äro hos henne och leka med dockorna och Olle försöker spela dem alla möjliga spratt, men då får han smörj av Kajsas pappa. Ty pojkar ska inte vara elaka mot små flickor. Men så en kväll händer något. Anna-Clara säger plötsligt: Vad är existera för något? Existera varför frågar du det?
Psalmboken höll hon uppslagen framför sig och med sin falska röst sjöng hon ur boken. Då och då tittade hon i spegeln för att se hur hon gjorde sig. Ibland satte hon hårrosetten rätt och ibland var det ett veck på kjolen som inte låg som det skulle. Jag öppnade dörren och steg in. Min kära Anna-Clara, sade jag, en psalmbok är en mycket allvarligare sak än vad du föreställer dig.
Jo, för i dag talade jag om för Emanuel alltihop om Kajsa och då sa han: hon existerar inte. Vad mente han med det? Emanuel är dum, säger jag, han pratar så mycket, som han inte förstår. Anna-Clara är tyst, men hon tänker. Dagen därpå, då jag börjar tala om Kajsa, säger hon: Jag bryr mig inte om henne mer, för hon existerar inte hon finns inte ! Stackars Kajsa. Så gick det med henne.
Jag börjar bli litet högfärdig, ty jag tror, att det är mig han söker fast han säger, att det är Anna-Clara. Han sätter sig i den gamla björksoffan och ser mycket allvarlig och tänkande ut. Det är som han letade efter ett samtalsämne. Inte kunna vi tala om vädret, det är för banalt, jag ser att han längtar hem, men så kommer det som gav uppslag till denna berättelse. Detta med lampan.
Han är fortfarande lika enkel och vänlig i sitt sätt. Rör litet på svansen och ser på oss med sin vanliga litet trötta världsmannablick. Jag lägger på honom aftonkappan och vi dra oss diskret tillbaka. Men Anna-Clara, som nu är 8 år, kan inte glömma detta med Chapman. Då och då smyger hon sig till honom och ser på honom och klappar honom på huvudet.
Och hur det skall gå för framtidens barn vet jag inte, med den uppfostran som man består deras blivande föräldrar. En dag då Anna-Clara var åtta år, sade hon: I min klass finns en flicka som har en ring. En ring på fingret? Ja, en riktig ring på fingret. Den är av äkta förgyllt guld och hon har den på ringfingret. Då är hon väl förlovad? Inte hon har fått den av sin farbror.
Gator äro i alla fall gator och tänk så många butiker det finns i alla hus. Och så mycket det finns i alla butiker. En dag då Anna-Clara äter middag med sin fader och moder och sina bröder, säger hon plötsligt utan någon som helst föregående varning: I dag såg jag och Alice en liten bil på trettio hästkrafter den var smaskens!
För den ringen glömde Anna-Clara alla sina dockor och en alldeles ny klänning. Hon glömde alltsammans för nästan hela tre dagar. Men sista dagen sade hon med en liten bitterhet i tonen: Nu är det en flicka till i klassen, som har en ring. Och Maud har också fått lov att få en, så nu är det inte så märkvärdigt med ringar.
Han såg på henne och med en glimt av avund tänkte han: Så lycklig har jag aldrig sett henne. Och Anna-Clara Han kom ut. Emanuel, som var åtta år, stod i dörren. Hans ögon lyste av tusen nyfikna frågor. Är det sant, sade han, att hon är oppnäst? Ja, sade fadern, det är sant! Han låg vaken och tänkte. Så sprang han plötsligt upp ur sängen och in till Emanuel.
Dagens Ord
Andra Tittar