United States or Belgium ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han kommer upp som vanligt ett par gånger om dan och sitter och pratar. Han talar mest om gamla saker. Hur han släckte stora branden och om faster Mimmi och prosten Någon gång red Abraham ned i staden. Det såg så festligt ut där inne, tyckte han. Flickorna buro vita dräkter. De gamla trädgårdarna väster om torget stodo i löv och blom. Fruarnas hattar satte nya, underbara blommor.
Men ungefär vid denna tid, kanske litet förut, steg herr Gyllendeg upp från sin stol, inläste med stor andakt sin bönebok, suckade till Gud och gick till sångs. Dagens tilldragelser hade nästan alla kvarlämnat i hans hjärta en ljuf, ja, stolt belåtenhet, och hans anlete lyste af tillfredsställelse, då han, sittande, i sin säng, drog på sig sin nattmössa och släckte ljuset.
David fraktade undan soporna och ordnade bädden på golvet, tog av sig rocken och skorna, det var för kallt att klä av sig alldeles, och släckte lampan. Men om det inte beror på kärlek utan kanske på förkylning, då ska du koka varmt vatten på spritköket och dricka toddy. Det finns en skvätt konjak i skåpet, hördes Husfaderns röst genom mörkret. Han nästan låg och pratade för sig själv.
Månen, som ej var alldeles full, satte upp ett godlynt ansigte, höll oss sällskap till långt fram på morgonen och tyckte visst att vi voro ena glada nattsvärmare. På återtåg. Klockan 4 släckte vi omsorgsfullt elden genom att öfver bålet uppstapla en stor hög våt grästorf och mull.
Hela hennes ansikte lyste upp som av ett inre ljus, och med ett svagt, trött utrop av glädje slog hon armarna om mig och sade godnatt. Jag släckte ljuset vid hennes bädd och gick sakta ut ur rummet. Mitt hjärta var överfullt av tacksamhet för allt vad hon hade sagt. Det var, som om hon givit mig en skatt att minnas.
Vi sågo på varandra och i den blicken låg allt det goda och vackra samförstånd, som rått mellan världens alla män från urminnes tider. God natt då, sade Emanuel och så försvann hans långa smala fötter genom dörröppningen. Jag släckte ljuset och beredde mig att somna, då det knackade i den tunna brädväggen och jag hörde Anna-Claras gälla flickröst: Jag har hört alltihop vad ni har sagt!
Bella läste med stigande spänning. Hon var alltför kritiklös för att spåra det ohelsosamma i detta slags läsning. Slutligen, när hon hörde klockan slå fyra i matsalen, slog hon igen boken, skrämd och flat för sig sjelf, och släckte ljuset.
Jag såg ännu en ring efter stearinljuset som jag släckte i går kväll, ty jag begagnade alltid asken som ljussläckare. Jag erinrade mig vad jag hade läst just då, vid det där ljuset, innan jag somnade i min varma säng. Det var en obegriplig filosofi, som jag lånat av prästen. Som jag aldrig viker i böcker, utan fäster pagina i minnet, erinrade jag mig genast sid. 26, där jag slöt.
Långt hän i väster, bortom sund och uddar, Sjönk solen tröttad nyss i hafvets famn Och släckte lugnt sin fackla. Hur växlar allt! Den dag, som hvälfde nyss Sin rika blomning öfver tusen länder, Står vissnad ren, och mörka skuggor tära På bladens sista, matta purpur nu.
Så fullkomligt främmande föreföll han henne, der han låg i sin säng, att hon ej ens ville komma i hans närhet, i sin egen säng. Det var omöjligt. Lampan stod och brann fortfarande. Hon gick och släckte den, tog en sjal omkring sig och lade sig åter på soffan i salongen. Der låg hon vaken hela natten. Mot morgonen sjönk hon i en dvallik slummer, ur hvilken hon åter hastigt spratt upp.