United States or Venezuela ? Vote for the TOP Country of the Week !
När då Israels män åter vände om, blevo Benjamins män förskräckta, ty nu sågo de att olyckan var dem nära. Och de vände om för Israels män, bort åt öknen till, men fienderna hunno upp dem; och de som bodde i städerna där nedgjorde dem som hade kommit mitt emellan. De omringade benjaminiterna, de satte efter dem och trampade ned dem på deras viloplats, ända fram emot Gibea, österut.
Med foten stötte han till Wainahée, i det han sade: "Hvite mäns qvinna, bort från mig", och Wainahée nedsjönk som dimman på stranden. Höfdingen gick. Värnlöst låg oceanens smycke, perlan bland hafvets hundrade öar, den hade intet försvar. Länge dröjde ej heller fienderna, innan de anföllo den värnlösa. Panu var en ringa höfding, men han segrade dock snart öfver den, som intet värn hade.
Han måtte läsa romaner. För öfrigt var Johan mycket vänsäll och mjuk mot sina vänner i skolan. Men mot fienderna i hemmet var han blifven kall. Det var deras fel. »Hvad skall omgifningen tänka om den religion du fått, då den lemnar så usla frukter? Icke rätt, men anledning! »... man skall hata och förakta den nedriga usling, som i ditt oskyldiga barnahjerta spred detta helvetiska gift.»
Honom ve, och ve hans stam och släkte! Han förrådde tsaren under striden, Han förrådde, med tolf tusen hästar Öfverlopp till fienderna bofven." Säg, hvad hvitt syns där i djupa skogen? Ser man snö där, eller ser man svanor? Vore snö där, hade den väl smultit; Vore svanor, hade ren de flugit.
Han blive älskad av sina bröder, och han doppe sin fot i olja. Av järn och koppar vare dina riglar; och så länge du lever, må din kraft bestå.» »Ingen är lik Gud, o Jesurun; till din hjälp far han fram på himmelen och i sin höghet på skyarna. En tillflykt är han, urtidens Gud, och härnere råda hans eviga armar. Han förjagade fienderna för dig, han sade: Förgör dem.
Jag hade velat strida vid din sida med den andra knifven, men kan ej mer". Och hon slöt sina ögon, och jag såg att hon dog, och jag hade velat stöta knifven i mitt bröst, men jag ville ej lemna Det röda Hallonets lik åt fienderna. Jag tog det på min arm, afskar mina band och nedstötte hvar och en som nalkades under det jag bar henne bort.
Då fladdrade Danebrog utanför Axevall, då ramlade murarna vid Ettak, och då brann det i Wäxjö. Men alltid behöll Magnus segern och gjorde fienderna till bundsförvanter. Och nu red hans broder på vägarna som en fredlös utan hus och hem. Men inga sorger kunde stanna hos honom. Han behövde bara se solen lysa och höra ett par drag över fidlorna, och allt var glömt.
Först för ett pistolskott nedföll Erik, Och hans baneman för Gustafs björnspjut. Striden växte, styng med styng blef växladt, Sex af fienderna lågo döde, Och af brödraskaran blödde alla. Sist bland dem var Adolf ensam öfrig. Sårad genom ben och skuldra redan, Slog han kring sig med en röfvad sabel, Tills, igenom bröstet dödligt stungen, Än i döden sårande, han nedföll.
Och Salomo sände till Hiram och lät säga: »Du vet själv att min fader David icke kunde bygga något hus åt HERRENS, sin Guds, namn, för de krigs skull med vilka fienderna runt omkring ansatte honom, till dess att HERREN lade dem under hans fötter Men nu har HERREN, min Gud, låtit mig få ro på alla sidor; ingen motståndare finnes, och ingen olycka är på färde.
Ingen såg dem förr likväl än Adolf, Tomas Hanes kära tvillingsbroder: "Nu", han sade, "nu det gäller, bröder; Lossen hölstren snart af edra bössor, Och så fort på andra sidan dalen Fienderna backens sluttning hunnit, Då gif eld, hvem som i bössan lod har." Så han sade; i detsamma hunno Fienderna backens höjd i trafvet, Och vid första sats, de gjorde utför, Smällde brödrens skott.