United States or Togo ? Vote for the TOP Country of the Week !
Grannarne påstodo, att han aldrig gått på Musikaliska akademien, aldrig känt far och mor, och aldrig varit gift. Men det kunde vara lögn det också, ty det var ena rackare att ljuga där på kanten! Och de var dorska och egna därute i havsbandet; där såg de stora sjöormen och trodde på råt, kom sällan åt kyrkan och lade slantar under stenar, förgjorde bössor och kunde otyg.
Ingen såg dem förr likväl än Adolf, Tomas Hanes kära tvillingsbroder: "Nu", han sade, "nu det gäller, bröder; Lossen hölstren snart af edra bössor, Och så fort på andra sidan dalen Fienderna backens sluttning hunnit, Då gif eld, hvem som i bössan lod har." Så han sade; i detsamma hunno Fienderna backens höjd i trafvet, Och vid första sats, de gjorde utför, Smällde brödrens skott.
Grannarne påstodo, att han aldrig gått på Musikaliska akademien, aldrig känt far och mor, och aldrig varit gift. Men det kunde vara lögn det också, ty det var ena rackare att ljuga där på kanten! Och de var dorska och egna därute i havsbandet; där såg de stora sjöormen och trodde på råt, kom sällan åt kyrkan och lade slantar under stenar, förgjorde bössor och kunde otyg.
Bullret nådde likväl välaktade herr kommissarien, Där han i salen satt, omgifven af bössor och skjuttyg. Genast begaf han sig ut, att se hvad vore å färde, Lockade hundarne först, steg sedan på trappan, blef varse Skyttarne där, omgifne af natt, och talte och sade: "Hvem? Hvadan ären I? Sägen det snart, att jag måtte förnimma, Om I af gårdens män eller vandrande främlingar ären?"
Se, då vi slutade ren och voro beredda till hemfärd, Sköt Zakarias ett skott, där han stod vid stranden allena, Sköt och höjde sin röst och skrek som ett dånande tordön: 'Hit, hit! Skynden er, skynden med laddade bössor i tid hit! Ingen hade väl då, om icke den flyende haren, Täflat om yppersta priset i lopp med den ärlige Petrus; Så framskyndade han, då han hörde det skallande ropet.
Men när julen omsider till ända lupit, och drifvan Vuxit i skogarne hög och hunnit af skara betäckas, Gingo vi ut mot björnen en dag med spjut och med bössor. Honom funno vi snart; på det ställe, han lämnades, låg han, Under en skyhög gran i en koja af hopade grenar, Öfversnögad och gömd och trygg i sin vintriga hvila.
Vid vägen höra de tunga suckar och se en mörk skepnad springa inåt skogen, då de nalkas. Tung af aningar skyndar modern till drifvan; der finner hon flickan stympad, döende. Intet skrik, intet. Natten är längre än vanligt. Med flammande pertbloss söka byns folk efter det andra liket. Några ha laddade bössor. En eld lyser på backen, ute bland stenarne. Det är en olyckseld, man vet att ondt händt.
Honom följde därnäst den raske Mattias från Kuru, Men den tredje var du, Zakarias, plöjande Hjerpvik. Dessa följde med bössor sin ärade herre i spåren, När ur stugan han gick, oväpnade följde de andra. Men då de kommo på gården, bestego de utan att dröja Skidornas glattade par och begåfvo sig muntra på färden.