United States or Nigeria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hundarne skällde, signalhornen smattrade och skott smällde. Det gick över som orkan, och allt var förbi på en timme, då slutligen båtarne stucko fram om vasskanten igen och den första visade sig lastad med en väldig älgtjur med lövruskor i hornen!
Husen voro så stora och mänskorna så många; långkärrorna skallrade på de kullriga gatstenarna, så att det värkte i huvet, när man hörde dem; hundarne skällde, höns, nyss lossade i burar, kacklade, grisar på skrovkärror skreko, och uppåt backen skyndade alla fordon med lantmannaprodukter under polisens bevakning och pådrivande, ty holmen och hamnen skulle avspärras.
Men då de trädde där in igenom det öppnade ledet, Mötte dem hundarne först, den modige Jäger och Backus, Öfvade båda att skälla på vildt och vakta vid boden.
Psalmer och slagdängor skrålades om varandra, och högt över oväsendet ljödo de outtröttliga ropen: Död at giftblandarne! Men bland dessa rop förnummos nu för första gången andra, i början höjda av några få röster, därefter av flera, slutligen tävlande i styrka med de förra: Död åt de hedniska hundarne, avgudadyrkarne! Ned med kristendomens fiender! Hämnd på ärkehedningen!
Säger Kristus: Det är icke tillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det för hundarne, så finner hon anledning att säga: Ja, Herre, ty hundarne äta af de smulor, som falla från deras herrars bord. O, hvilken ödmjukhet! Hon vill gärna kallas en hund, allenast hon får rätt till smulorna. Men en sådan tro och en sådan ödmjukhet får icke endast smulorna.
Hundarne skällde, signalhornen smattrade och skott smällde. Det gick över som orkan, och allt var förbi på en timme, då slutligen båtarne stucko fram om vasskanten igen och den första visade sig lastad med en väldig älgtjur med lövruskor i hornen!
'Titta ut', hade han sagt, 'der ute seglar nu din älskare med sin blifvande hustru. Se nu noga på honom, ty du ser honom sista gången. Innan båten kommer igen, skall du vara din kos men din årslön skall jag skänka dig af barmhertighet, ehuru det är mer än du förtjenar. Om du inte lyder mig och har lemnat egorna förr än de seglande återvändt, så låter jag hundarne jaga dig i väg.
Bullret nådde likväl välaktade herr kommissarien, Där han i salen satt, omgifven af bössor och skjuttyg. Genast begaf han sig ut, att se hvad vore å färde, Lockade hundarne först, steg sedan på trappan, blef varse Skyttarne där, omgifne af natt, och talte och sade: "Hvem? Hvadan ären I? Sägen det snart, att jag måtte förnimma, Om I af gårdens män eller vandrande främlingar ären?"
Stundom gaf han mig silfver och lärde mig att om nätterna taga mig häst och rida till staden. Dädan hämtade jag allehanda åt honom och mig. Så led sommarn framåt, och det blef en mörkare tid. En morgon, då jag steg opp, hörde jag gårdsfolket säga, att en man visat sig om natten med eld vid vår stuga, men släckt elden och skyndat bort, då hundarne börjat anfäkta honom.
Men då han samlat allt, att en pärla ej mera var borta, Tog han sin ränsel, öppnade dörrn och, af hundarne ansatt, Gick han och ledde vid håret sin bror som en fåle till stugan. Annat hade likväl den förståndige Ontrus i sinnet, Än att med kärleken låta bero, sen han varorna bärgat.