United States or Fiji ? Vote for the TOP Country of the Week !
Stäfvan emottog rörd den förståndige Aron, sitt anlet Lyfte han högt, att den svällande tårn knappt kunde ur ögat Rulla, men glad i sin själ genmälte han: "Prisa och tacka Vill jag min Gud, som mig förde till er, välaktade herre!
Honom svarade åter den mångordkunniga Anna: "Såge jag stundom en vinst af ditt stora besvär och din möda, Mindre ville jag då på din oförtrutenhet undra; Men då du gick välaktade herr kommissarien till handa Dagen igenom och sköt de flesta och yppersta älgar, Kom du tillbaka om aftonen glad, ifall du en hud blott Mer än kamraterna fick, då han tog det mesta, din herre."
Åter talade du, välaktade herre, förbindligt: "Skåda, hur oförmodadt och snart min önskan är uppfylld! Strax då jag köpte i går den väldiga huden och häpen Tog en ram i min hand och besåg dess klor och dess senor, Rann i min håg ett begär att skåda den raske, som fällt den.
Mössan tog i sin hand den förståndige Petrus och sade: "Jag, välaktade herre, det är, som på eder befallning Kommer för jakten beredd, min svåger Mattias från Kuru Hämtar jag med; bösskunnig är han och med bössa beväpnad." Genast svarade glad välaktade herr kommissarien: "Godt, att du kommit, min vän, och att äfven din svåger du medfört, Flere behöfvas vi här, som förstå handtera gevären.
Men på den ärlige Aron, som lagt fiolen på bänken, Medan han sorglös satt och torkade svetten ur pannan, Höll välaktade herr kommissarien sitt öga beständigt. Honom värderade så den förståndige herrn, att han hellre Låtit omsider sin yppersta dräng borttåga till andra, Än han den åldrige släppt ur sin gård.
Honom omsider klappade lätt på den fylliga axeln Själf välaktade herrn och frågte och talade vänligt: "Främling, äger ej du en berättelse, rolig för alla? Vandra ej tigande här, om du än som den duglige mannen Skyr att berömma din bragd och beskrifva det goda, du själf gjort. Ty att du ej på ugnen förnött din tid, det bevisar Så ditt kraftiga skick som den ort, där du föddes och fostrats.
Närmare henne satte sig då den raske Mattias, Tände på pärtans eld sin stoppade pipa och sade: "Flicka, ej mer må du våga på främlingens lycka ett nålbref. Så har det gått med vår jakt, att af fyra älgar, som fallit, Två jag skjutit, och en välaktade herr kommissarien, En blott Petrus också; men det yppersta skottet är hans dock.
Bullret nådde likväl välaktade herr kommissarien, Där han i salen satt, omgifven af bössor och skjuttyg. Genast begaf han sig ut, att se hvad vore å färde, Lockade hundarne först, steg sedan på trappan, blef varse Skyttarne där, omgifne af natt, och talte och sade: "Hvem? Hvadan ären I? Sägen det snart, att jag måtte förnimma, Om I af gårdens män eller vandrande främlingar ären?"
Och det skulle kunna hända att de i farans stund bleve dubbelt farliga för den välaktade fienden. Anförare skulle de med all sannolikhet icke sakna. Det finns kanske folk, som skulle slåss om platsen.
Säg dock, min vän, om du sett den oförsagde, som vågat Höja mot honom sitt spjut, ty med spjut var han tagen af daga." Honom, blickande opp, genmälte den raske Mattias: "Tvenne voro vi där, välaktade herr kommissarie, Jag och en trogen kamrat, som öfvermannade björnen; Utan fara dock ej, ty, så många jag stuckit tillförne, Ingen jag sett att med denna i styrka och vrede förliknas."
Dagens Ord
Andra Tittar