United States or Timor-Leste ? Vote for the TOP Country of the Week !
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse. Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?» Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig; huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
Hon svalkade den glödande kinden, hon lade handen på hans hjerta och lugnade dess hvassa, brännande slag. Ynglingen kastade sig ned i gräset; ännu dröjde vid hans sida Kalmatar. Hon följde den arme med glädje, ty han jagade icke bort henne; men ack, det var emedan han ej blef henne varse.
"Nej jag tackar, inte för mig af herrligheterna", svarade frun i huset, och gick till tamburdörren för att affärda krämaren, som då han blef henne varse sade: "ska' dä vara's? knappnålar's, luktvatten's, öra's, isvolti?" Min värdinna började skratta och frågade, om jag ej ville köpa mig ett par nya öron.
Röda och gula och blå pappersblommor sutto instuckna i hästarnas manar, i munderingen och här och var i vagnen. Det hela var festligt. Då flickorna Willman blevo damerna Theander varse, kände de sig plötsligt modfällda och förstämda; de smögo sig ut i parken och gömde sig.
Skrämmas skall hon, om hon mig blir varse. Ej för att böner höra, hit jag smugit. SIGRID. Gif åt mitt hjärta himlens kraft att segra uppå dess onda böjelser och tankar. Nionde scenen. De förra. O, att jag ensam vore med honom här! När skall den stunden slå? Skall jag till hennes fötter falla? Fråga hvad kärlek blott kan våga? Nej, ej än'? Hvad? Detta papper?... DANIEL HJORT. Ah, hon märker det!
Det är då Jerusalem skall blifva "till en rusgifvande skål," Sak, 12:2, till och med under det staden "varder belägrad," Antikrist blir varse, att alla, som lyfta på " lyftesstenen ," v. 3, hvarmed nog menas samma sten, som den Daniel omtalar hade "lossnat" eller det i Jerusalem befintliga Gudsriket endast " sarga sig derpå ," och att hvad helst han än tager sig till, skall dock "Jerusalem allt framgent sitta qvar på sitt rum i Jerusalem," v. 6.
Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger. Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk.» Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka. Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.
Han såg omkring med ögonen riktade uppåt och blef ändteligen varse ett hufvud, som tittade fram ur klockstapelluckan, och en hand, som gaf honom tecken att komma dit opp.
Då när ingen blir henne varse, ger hon den bästa fröjden. Tyst, tyst, din lock blandas redan med silfverhår, göm dig, försvinn, att ingen behöfver se dig. God natt, god natt, jag vill sofva. Hvarför har äfven den gamla känslor, hvarför vill äfven hon lefva, hvarför vill hon titta utom sin dörr? Sof, sof, god natt, jag vill sofva. Tyst! Der inne ljuder gladt tal, der ljuder glädtigt skratt.
När han gått en stund vände han om, bilarna höll som vanligt, svängde in och stannade, hämtade ett par här och där och körde bort. Då blev han plötsligt varse en ung kvinna, med ett behagligt allvarsamt ansikte, en smula fattigt klädd, ja sannerligen ganska fattigt klädd, men med en mjuk och rask gång. Hon stannade och såg på honom från topp till tå.