United States or Indonesia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Redan långt innan Stellan Petréus gjort sig förtrogen med jagbegreppet, redan på den tid, då han ännu talade om sig själv i tredje person singularis, ägde han en klar och orubblig uppfattning om sin egen betydelse. Varje dag, då han kom hem från sin promenad med gamla Kerstin och tamburdörren öppnats, blev han stående utanför tröskeln och ropade med gäll röst genom våningen: Kommer han!
Det var första gången han mutat en människa. Och en sådan människa! Han var skamsen och stolt. Men mer stolt än skamsen. Han öppnade tamburdörren och hörde en gäll stämma: Ja, där kommer ingenjörn! Hur länge ska en stackare få vänta? Det var knappt en hade sagt amen i morgonbön, så gick en hit. Och här har en stått i timmar. Är det herr Hagelin? Jo, nog är det det.
Genom den stängda dörren till sjukrummet hördes ett matt kvidande, som steg och sjönk och en enstaka gång skärptes till ett dämpat skrik. Och jag kan inte komma in till honom... Tomas tänkte i själva verket icke alls på att gå in till den sjuke; han drog sig tvärtom instinktmässigt allt längre och längre bort åt tamburdörren. Nej, nej, omöjligt, ingen får gå in till honom mera än jag.
Han hade småningom kommit ända upp till tamburdörren, tätt följd av fru Mortimer, som hela tiden pratade nästan utan avbrott och som hade den vanan att stå alldeles inpå näsan på den person hon talade med. Hon hade utan att tänka på det fallit in i sin vanliga muntra och kvittrande samtalston och gjorde Tomas en mängd betydelselösa frågor angående hans mor och syster.
Då tycktes det honom, att den oändliga vägen måste ha tagit en oändligt lång tid. Det måste vara slut för länge sedan allt det, som plågat och givit ångest. Förbi och nästan glömt. Lugn drog han upp nycklarna ur västfickan, och utan att kasta en blick upp till faderns fönster öppnade han porten och steg in. Då han skulle sätta nyckeln i tamburdörren, såg han, att det lyste genom nyckelhålet.
Utanför tamburdörren träffade hon husets herre, som med barsk röst frågade henne hvad klockan var. Hon är visst tre svarade Nadja helt ogeneradt med sin myndiga ton. Än se'n då? Hvar har hon varit? frågade han vidare och stack tändstickan helt nära hennes uppflammade ansigte. På ungherrssupé ljöd det utmanande och stolt. Ja, det käns på lukten sade han och rynkade på näsan.
Han höll sig tyst som en hund, som inte vill höra på lystringsordet. Asch, ska ni nu sitta och prata om böcker igen. Nå, du, Rose! Du gör mig sällskap? Och det gjorde Rose. Stellan kände det som en lättnad, när Rose reste sig från braskudden och följde Kalle. Först när han hört dem slå tamburdörren igen bakom sig, blev det på allvar högtidligt inne i Gretas rum.
Han lade in sina handskar i ett etui af silfver, kammade upp håret, gned ansigte och händer med eau de Milan, beströdde dem med puder och aflägsnade det så åter med en vippa af svandun. Så kastade han sig i gungstolen, började putsa sina naglar och for skrämd upp, då det ringde. Han trippade till tamburdörren och öppnade. Nadja kom in, slaskig om fållar och skor, svettig och bullersam.
Han stod tydligen under inflytande av den föreställningen, att han var ute och promenerade med sin egen vårrock på armen. Det ena byxbenet släpade i rännstenen. Då Tomas kommit inom tamburdörren, stannade han häpen, förskräckt. Hans mor satt på vedlåren och sov, i nattröja och med en schal över axlarna. Bredvid henne stod en stake med ett rött flämtande ljus, som just höll på att brinna i pipan.
Det var besynnerligt allt detta. Han funderade mycket på vad som hänt. Han frågade Kerstin och farmor, men kunde inte få ett svar, som tillfredsställde. Han började bli mer och mer övertygad om att de lurade honom på något sätt. Hemma blev det allt tystare. Snart upphörde tanterna alldeles att komma. När det nu ringde på tamburdörren, var det mest karlar och pojkar, som lämnade ett kuvert.