United States or Cuba ? Vote for the TOP Country of the Week !


Jag såg till och med gamla gråhårsmän bli helt varma och stråla af förtjusning. Där var lif och glädje i deras hörn. Men desto dystrare och tystare var det öfveralt annanstädes i salen. Det gjorde ett förkrossande intryck, man från Agnes vände blicken mot oss andra. Aldrig hade jag ännu märkt, huru otympliga och obehagliga vi i själfva värket voro.

Och ännu en stund hörde han, der han stod under tallarne korsvägen, spelmannens sprittande knäpptoner violinen och qvinnornas gälla skratt. Efter en stund blef det tystare, åter stoj och buller. Dansen var säkert slut nu, och man skulle begifva sig hemåt. Han lyssnade! Han förstod att man tog afsked, utbytte gåfvor och skildes. Steg nalkades, rösterna kommo närmare.

Tystare blef rymden, luftens skaror Sökte hvila, hvarje väsen tycktes. Vilja endast skåda nu, ej sjunga; Och den gamle följde med sitt öga, Stum af andakt, ljusets väg. Hvad dunkelt Syntes nyss, var nästa stund förklaradt. Udde efter udde dök ur dimman, Ö vid ö stod fram; en värld af fägring Växte sakta opp ur skuggans tomhet, Tog begränsning, färger, glans.

Sara hade den sista tiden, alltsedan Bodarne, blivit tystare, inte just högtidlig ... det ordet passar inte ... men mera högstämd, och hon språkade inte ofta om skråets affärer. Utom denna förändring märktes hos henne ingen annan, än den, att hennes vanliga skalkaktighet i blicken utbytts emot en viss himmelsk vänlighet och tillgänglighet för nästan allt vad Albert ville.

Det blev tystare, där hon gick fram, ty de, som fingo plats därtill, knäföllo och kysste händerna efter henne, lyckliga att för en gång ha mött en av de ofläckade, medan hon ännu gick levande jorden. Hon ingav dem sin egen rena kärlek, sin åtrå till allt ödmjukt och gott. Många röda munnar, som hade bitit i livets frukter, stammade allvarliga löften.

Det var besynnerligt allt detta. Han funderade mycket vad som hänt. Han frågade Kerstin och farmor, men kunde inte ett svar, som tillfredsställde. Han började bli mer och mer övertygad om att de lurade honom något sätt. Hemma blev det allt tystare. Snart upphörde tanterna alldeles att komma. När det nu ringde tamburdörren, var det mest karlar och pojkar, som lämnade ett kuvert.

En underlig beklämning jagade den glada sinnesstämningen flykten; hon kände sig ovärdig att dela trefnaden i detta lyckliga hem, hon passade icke här, hon med sitt hårda sinne och sitt skygga väsen. Och ju längre hon kände sig omgifven af denna värmande stämning, dess mer hårdnade hon till och blef allt tystare och tvärare ju längre qvällen led.

Nu måste jag själv svara mig alla mina frågor, och du anar inte vad jag svarar. Jesu moders beläte sitter inte tystare under sitt nävertak än du din orörliga gångare. Kommen hit, trälar, och hjälpen mig att fråga! Och kom ut, husbonde och far, och gäckas med gudarna, som du föraktar! De ha rånat i din gård.