United States or Eswatini ? Vote for the TOP Country of the Week !
Våren kom, och drifvan smalt af tegen, Men med den flöt intet bort af brodden; Sommarn kom, och fram bröt hagelskuren, Men af den slogs intet ned af axen; Hösten kom, och kölden, långt från åkern, Lät den stå i guld och vänta skördarn. Då föll Pavo på sitt knä och sade: "Herren pröfvar blott, han ej förskjuter." Och hans maka föll på knä och sade: "Herren pröfvar blott, han ej förskjuter."
Men när julen omsider till ända lupit, och drifvan Vuxit i skogarne hög och hunnit af skara betäckas, Gingo vi ut mot björnen en dag med spjut och med bössor. Honom funno vi snart; på det ställe, han lämnades, låg han, Under en skyhög gran i en koja af hopade grenar, Öfversnögad och gömd och trygg i sin vintriga hvila.
Och han bodde där med barn och maka, Åt i svett sitt knappa bröd med dessa, Gräfde diken, plöjde opp och sådde. Våren kom, och drifvan smalt af tegen, Och med den flöt hälften bort af brodden; Sommarn kom, och fram bröt hagelskuren, Och af den slogs hälften ned af axen; Hösten kom, och kölden tog hvad öfrigt. Pavos maka slet sitt hår och sade: "Pavo, Pavo, olycksfödde gubbe, Tagom stafven!
Men med förundran talte han så till den vänliga flickan: "Nu, hur firar ni här julkvällen i skogarna, fröken, Reser på öfveryrade vägar allena i kölden, Medan af värma och ljus till ert hem hvar människa lockas, Medan ock jag med min bräckliga fot framstapplar på drifvan, Endast i längtan att nå omsider den trefliga stugan?"
Nu för den vänliga bjudningens skull och den ädle majorens Glömde den gamle färdens besvär, lätt tålande skogens Tjocknande mörker och snön, som, af vindarna hopad om dagen, Låg på den ödsliga stigen ännu, ojämnad och spårlös. Skyndande gick han och lyfte sitt djupt nedsjunkande trädben, Nöjd som en kung, ur drifvan och hann, fast haltande, framåt.
Men då de kommo på gården och sågo den klarnade himlen, Fullt med stjärnor beströdd, och hörde den tindrande drifvan Knarra för fötternas steg och knutarna braka för kölden, Medan på hvar sitt par lättlöpande skidor de stege, Gladdes Petrus i hjärta och själ och talte och sade: "Nu, kamrat, för en dag som denna betalar man pengar.
Främlingen talade till Aikyn på drifvan: "Mitt hjerta lider af, att se dig så ung, så fager, misshandlas värre än trälen". Mildt slog Aikyn upp ögat och såg på den fremmande. "Främling, är du af qvinna född, finns i ditt land icke qvinnor, efter du ömkar mig? Icke har jag ju värre än andra qvinnor, det är så vårt öde". "I mitt land finnas qvinnor, men de äro dock menniskor. Aikyn kom, följ mig.
Rytande högt, på darrande ben mot spjutet han trängde, Sökande mig med ramar och tänder och blickar på en gång; Fåfängt var dock hans våld, ty ju mer han förföljde, dess mera Vek jag tillbaka och hvälfde omkring det slipade järnet, Tills han tömde sin blod på den rodnande drifvan och mattad Föll för min fot och ur rosslande hals utblåste sin anda."
Förakta icke din tjenarinna. Låt henne i ditt anlete se en mild herres. Var ej sträng mot Aikyn, tala ej till henne som snöstormen talar till drifvan. Så vis är ingen, att hon ej felar; men Aikyn vill göra det bästa hon förstår. Vredgas icke, då hon felar". Dagar gingo. Främlingen följde med till Mirgáns by och dröjde qvar bland de många tälten.
Natt, på drifvan genomvakad, stjärnenatt vid Tavasthus, Än, sen många år förflutit, står du för mitt sinne ljus, Fast vår trohet blef besviken, fast vårt hopp blef slaget kull, Fast vår seger blef en dröm blott för en hjärtlös veklings skull.