United States or Kosovo ? Vote for the TOP Country of the Week !
Honom följde därnäst den raske Mattias från Kuru, Men den tredje var du, Zakarias, plöjande Hjerpvik. Dessa följde med bössor sin ärade herre i spåren, När ur stugan han gick, oväpnade följde de andra. Men då de kommo på gården, bestego de utan att dröja Skidornas glattade par och begåfvo sig muntra på färden.
Närmare bordet satt Zakarias, värden på Hjerpvik; Ensam, stolt som en kung och med armarna knutna på bröstet Såg han på dansen, så ofta han ej ölstäfvan iakttog. Gent mot den ärades plats vid den blossande brasan på härden Värmde sig tiggaren Aron i bredd med den gamla Rebecka. Aron ställde som bäst järngigan i ordning, Rebecka Gungade stilla och smekte på knät den spräckliga katten.
Annat menar dock den, som vet, att förträffliga skyttar Fostras ej färre än män i det fågelrika kapellet." Honom svarade åter den raske Mattias från Kuru: "Nej, Zakarias, tala ej slikt och rikta ej allas Blickar på mig, om jag sen ej mäktar att döda en enda.
Men när polskan var slut och fiolerna tystnat och gigan, Ryckte den kunniga Anna sin man förtroligt i rocken, Och då hon fört till ett hörn den välförståndige Petrus, Talte hon hemlighetsfullt och hviskade honom i örat: "Ville du icke förmå Zakarias, värden på Hjerpvik, Att för sin blifvande måg och sin hjärtligt älskade dotter Hålla som far ett förmanande tal, som de dag ifrån dag sen Skulle i vördsam håg förvara och rätta sig efter.
Vacker är han, och hon kan bäst jämföras med Hedda." Honom svarade åter den ärlige Petrus och sade: "Drängen skådar du där, den snabbe, driftige Anders, Son till en ädel man, Zakarias, värden på Hjerpvik.
Tystnaden bröt omsider likväl Zakarias på Hjerpvik, Där vid bordet han satt välvördig, gammal och grånad; "Nu", så sade han, gäller det prof, värderade männer, Hvem, sen den raske Mattias är här, den yppersta skytt blir, Om välaktade herrn, om den välförståndige Petrus Eller ock jag må besegra den prisade gästen från Kuru.
I dessa yttre lefnadsformer röra sig den själfegande bonden i Mattias' person, torparen i Petrus på Tjäderkulla och Zakarias på Hjerpvik, medan äfven inhysingen och "den aktade tiggaren" ha sin plats på den värmande ugnen hos Petrus liksom den gamla Rebecka i folkets stuga på herrgården. Karaktärerna äro visserligen tecknade blott i sina enklaste drag.
Leende svarade då Zakarias, den ärlige gubben: "Ej är det jag, som skall bädda din säng och syra din rocka, Fråga ej mig, men henne, och lofvar hon, lofvar jag äfven. Väl med en sämre kunde hon vandra och vandra till sämre." Sade och ropade högt åt hästen och åkte sin väg bort. Men till stugan begaf sig med fröjd den raske Mattias.
Sade och drack; då höjde också Zakarias sin kanna, Lifvande hjärta och själ med skummande öl, som hans lust var; Men sin förståndiga vän sen svarte han gladt och förnöjsamt: "Visst må jag fägna mig nu, ty som ögonstenen och ljuset Skattar en far hvar lycka, som händt det älskade barnet." Så samtalade dessa och hörde fiolerna åter Stämmas och sågo en artig minett tillställas på golfvet.
Sådan syntes han nu, Zakarias, där han betänksam Gick till sin aktade måg och sin dotter, som nära hvarandra Suto och växlade kärliga ord på den rymliga bänken. Skyndsamt stodo de upp, då de sågo den åldrige nalkas, Båda, och lyssnade till, om han hade en sak att befalla.