United States or Maldives ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men han måtte ha klivit med rasande ben ur sängen, ty just när ångbåten gick förbi och han med bössan lyftad i luften skulle fyra av, klickade skottet. Kastande bössan i gräset tog han upp sin näsduk och viftade, sprang i stranden och svängde sin blåa bomullsnäsduk, hurrade och flåsade, men ingen svarade från båten; icke en hand lyftes, inte en näsduk rördes. Ida var försvunnen!
Vestman satt där väl gömd och höll gadden i högsta hugg lyftad, så länge att han frös om fingerna och började grunda efter, om inte det gamla sättet med lodbössan var enklare. Skälarne voro där, det var inte tu tal om det, och han hade hört dem ge skall, men att de skulle just välja den här vådliga stråten för att komma i vattnet, det var den stora frågan.
Efter fyra års förlopp utgiver jag Antibarbarus, och i det mest kritiska ögonblicket i mitt liv får jag från den okände ett andra brev, i en lyftad, nästan profetisk ton, vari han förespår mig en framtid rik på lidande och ära.
Kronprinsen hade talat till honom! Han känner sig lyftad och liksom tryggare. Den förfärlige magthafvaren var ju snäll. En dag får han veta att far och faster äro gamla bekanta med en herre, som bor på stora slottet och går i trekantig hatt och har sabel. Slottet får ett annat, vänligare utseende. Han är liksom bekant med dem deruppe, ty kronprinsen har talat med honom och pappa kallar kamrern du.
Förföljaren vred också av; i sned linje drev han sin häst över ängen. Edmée insåg, att hon hade burit sig överilat åt därnere flöt redan ån, hon vågade icke försöka att sätta över den. Raskt gjorde hon helt om på hästen och vände sig med ridpiskan lyftad mot förföljaren. Han red hastigt fram. Inom ett par ögonblick var han vid hennes sida.
Om aftonen när han lagt sig och modern kom in och bad honom läsa sin aftonbön, sade han patetiskt och med lyftad hand: Jag har ta mig fan inte stulit några muttrar. Modern såg på honom länge, och så sade hon: Du ska inte svära så! Kroppsstraffet hade förödmjukat honom, kränkt honom, han var ond på gud, föräldrar, och mest på bröderna, som icke vittnat för hans sak, oaktadt de kände förloppet.
Väl är Ajas död, Jag själf och dessa krigskamrater veta det, Vi, som vid Troja gråtit öfver hjältens stoft; Men kvinnan, som syns nalkas, henne känna vi. Hon är Tekmessa, åldrad, men sig lik ännu; Och ynglingen vid hennes sida EN ANNAN KRIGARE. Fadrens bild. O, minns du, broder, när han flög från man till man, Emellan oss på sköldar lyftad högt mot skyn?
Så ropte han; och gossen satt i samma stund På kämpens starka armar, lyftad högt mot skyn. Då hördes tusen rösters jubelrop: "Hitåt! Hitåt, till oss med honom!" Så från man till man Sågs han i höjden sväfva ofvan hjälmarne, Tills bäfvande jag honom ändtligt återfick. Emellertid blef detta för Atriderne En sporre blott att hastigare föra ut Det dåd, som kanske länge ren de öfverlagt.
Plötsligt var han försvunnen under hjulen av en bryggarkärra, som skramlade gatan fram... Och då kärran var förbi och hunden åter blev synlig, stod han ett ögonblick tyst, orörlig, med en söndertrasad fot lyftad från marken, tills han med ens kände smärtan och förstod vad som hade hänt och började tjuta... gällt, entonigt... skärande... Och människorna stannade och började stirra på honom, och djuret rörde sig icke ur fläcken, endast tjöt, skrek... tills äntligen en man kom fram ur hopen, en gammal diplomat med slappa drag och tunna, vaxade mustascher.
Han är sålunda genom tillbakasättandet af sig själf förtröstansfull och segrande äfven i olyckan, han är redan genom sin dyrkan af skuggor lyftad öfver förgängligheten af sin egen person.
Dagens Ord