United States or United States Minor Outlying Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han sett så mången blodig dag, Så många faror delat, Ej segrar blott, men nederlag, Hvars sår ej tid har helat; Så mycket, som ren världen glömt, Låg i hans trogna minne gömdt. Jag satt där tyst och hörde på, Och intet ord förspilldes, Och natten hunnit hälft förgå, När jag från honom skildes; Han följde mig till tröskelns rand Och tryckte gladt min bjudna hand.
Jag skrifver här ditt namn i våta sanden I Ekelsvik vid Nereus-salta stranden, Och fast det skjött af vädret måst' förgå, Skall det likväl uti ett stadigt minne Och i min själ liksom uti mitt sinne Samt hjerta stå.» Ack, denna kyska kärlek bortjagades väl snart ur den knappt manbare ynglingens själ vid det nya och fria lif, som nu öppnade sig för honom.
Själva hon som bar det, såg förargad ut; ty tålamodet kan förgå på vem som helst; och när sergeanten förde koppen till läppen, brände han sig så fördjävlat, att han ropade: Det var fan! Kunde du då inte ha väntat litet med det? utbröt han; jag är inte skapt att skållas. Inte jag heller, svarade lidköpingsflickan vigt. Är du rasande? Nej, det behövs inte mer än en sådan.
Säg dock, innan ni går, och berätta mig: blir det till hösten, Blir det i sommar kanske ert bröllop, säg, om ni redan Svarat den aktade herrn, eller dväljs han i fruktan och kval än?" Sakta talade åter till henne den vänliga flickan: "Vänta ej, gamla Susanna, att få tillreda mitt bröllop; Somrar hinna förgå och höstar, innan det firas, Kanske kommer till slut en vinter för evigt emellan."
Sen du for från oss, har redan mången Vinter setts förgå; Men fast våren kom och fågelsången, Kom ej du ändå. Ack, i dina forna lunder drömde Natten lika ljuf, Och den minsta blommas öga gömde Samma dagg ännu, Som när fordom säll du gick på stranden, Där din hemälf flöt, Tänkte visor, såg på midnattsbranden Eller blommor bröt.
Ja, led oss i din sanning, Gud, Gif kraft att följa dina bud, Var med oss i allt verk och råd Och lär oss fly till Jesu nåd! Då må hvad jordiskt är förgå, Vårt rätta lif i dig vi få. N:o 275. Emot dryckenskap. Ack, mänskan är ett härligt verk Af Guds, den Högstes, händer; I minsta lem hans vishet märk, Hur allt till gagn dig länder!
Så vet nu och förstå: Från den tid då ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste, kommer, skola sju veckor förgå; och under sextiotvå veckor skall det åter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i tider av trångmål. Men efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord förgöras, utan att någon efterföljer honom.
Om luften ville blifva sval Och löfven falla sen, Jag såg kanske i nästa dal En flock af järpar ren. Dock snart skall ripans spår sig te, Och järpens skygd förgå; Men den, som helst jag ville se, Skall jag ej se ändå. Jag blickar här, hon blickar där, Men ack, vi mötas ej! Jag kunde stå, där blicken är, Och såge henne ej.
Och från den tid då det dagliga offret bliver avskaffat och förödelsens styggelse uppställd skola ett tusen två hundra nittio dagar förgå. Säll är den som förbidar och hinner fram till ett tusen tre hundra trettiofem dagar. Men gå du åstad mot ändens tid; sedan du har vilat, skall du uppstå till din del, vid dagarnas ände.»
Menniskan är, såsom naturfilosoferna ofta anmärkt, vid sin födelse den svagaste af alla skapade varelser. Många år förgå och dessa blifva med en stigande civilisation allt flera innan ynglingen eller flickan sjelf förmår att förvärfva sitt uppehälle, och under hvilka de helt och hållet eller delvis äro beroende af den föregående generationens omsorger.