United States or Brazil ? Vote for the TOP Country of the Week !


Med en pepparkaka och löftet att komma igen lyckades de slutligen muta hans lilla tacksamma hjerta. Det var mycket vanligt inom skolan att man utvalde sig en gunstling bland lärarne eller lärarinnorna, hvilken man prydde med alla de dygder en liflig flickhjerna kunde utfinna. Denna favorit blef sedan i hemlighet tillbedd och ett föremål för tusen små omsorger och vänskapsbevis.

Vid afslutningen inne i qvinta fingo lärarne tack af erkebiskopen, men lärjungarne fingo klander och förmaningar. Föräldrarnes närvaro, särskildt mödrarnes, gjorde dock de kalla rummen varma och en ofrivillig suck: hvarför kunde det icke alltid vara fredligt som denna dag, steg nog upp hos barnen.

Ute verandan serverades kaffe och limonad, och en af lärarne höll det sedvanliga afskedstalet till de afgående eleverna. Derefter spredos de i små grupper åt olika håll för att senare åter samlas, när Hanna Rappe skulle framföra klassens afskedsord. Borta vid frimurarns graf hade en liten flock slagit sig ned. Det var de, som hållit mest ihop och som nu kände skilsmessan tyngst.

Han var omtyckt av lärarne i skolan för sin vackra sammetsblus, han var omtyckt han skulle konfirmeras och kunde lägga en hundrakrona i prästens hatt, han var omtyckt i studentexamen han höll middag Hasselbacken. Han for utrikes och besåg oljefärgstavlor, marmorstatyer och kyrkor samt roade sig och läste poemböcker.

Pigorna hemma kallade honom herr Johan, och lärarne i skolan interpellerade klassen: mina herrar. Dermed företager han eget bevåg att reformera sitt skolväsen. Först slutade han grekiskan, som han länge bedt fadern slippa, men förgäfves. Detta verkstälde han nu eget bevåg, och fadern fick icke veta det förr än långt efter studentexamen.

Hade han hämnats lärarne i Klara genom att skicka dem stenlådor till julklapp? Nej! Var han sträng mot andra och var han småaktig vid dömandet af deras handlingssätt mot honom? Nej bevars, han lät behandla sig ganska legert, var lättrogen och kunde narras till hvad som helst, bara han icke kände tryck, förtryck.

De gamla, svarta rummen voro renskurade; barnen helgdagsklädda; lärarne i frackar och hvita halsdukar; rottingen undanlagd; alla afrättningar suspenderade. Jubel- och klangdag, man kunde inträda i dessa pinorum utan att darra.

Under de förflutna åren hade de varit oftare lata, än flitiga, oftare håglösa, än intresserade, oftare oordentliga och likgiltiga för sitt arbete, än verkligt samvetsgranna. Och när skolan var slut, gingo de ut med det sorgliga medvetandet att icke ärligt ha försökt sitt bästa. Derför pluggades det med förfärlig ifver den sista tiden, och lärarne hade icke tillfälle till en enda anmärkning.

Och när samtidigt våren utexaminerade studenter kommo upp i klassen att ta afsked af lärarne, han såg deras hvita mössa, deras lediga sätt, deras franka miner, längtade han sig i deras ställning, ty han märkte huru äfven sjökadetterna tittade med beundran den hvita mössan. I familjen hade ett visst välstånd inträdt. Man hade åter flyttat till Norrtullsgatan.

Lärarne uppträdde numera såsom föreläsare mera än som lexförhörare. Den förre menskoätaren från Klara skola var en patriark, som utlade Ciceros Ålderdomen och Vänskapen och brydde sig mindre om glosorna.