United States or Djibouti ? Vote for the TOP Country of the Week !
Oscar hade alltså haft rätt! Det var rottingen. Buga dig nu, Stellan, för tant Augusta. Stellan bugade. Hälsa nu på dina kamrater. Hon snurrade honom runt på klacken, så att han åter stod ansikte mot ansikte med pojken med glaskulan och den med vagnen och Märta Gyllencrantz. Han bugade på nytt. Men ingen svarade. Då slog tant Augusta den gula käppen i bordet, så att Stellan hoppade till.
I glädjen och förtjusningen öfver dessa däjeliga, rimmade rader och den väldiga spettkaka, som de andra barnen för sammanskjutna slantar beställt hos kantor Svenssons fru, som var konstnärinna i konsten att baka spettkakor, gick läraren så långt att han vid kafferepet i skolsalen högtidligen lofvade att låsa in rottingen.
Kalle svarade först efter en stund: Slår di en tills rottingen går sönder i den här skolan? Dä vet ja inte. Ja har aldrig vatt mä om dä. Har du? Kalle skakade på huvudet: Nä, men i Malmö va dä en gång en pojke som fick klasstryk. Han sa dä gjorde ont. Skrek han? Kalle nickade: Han vrålade alldeles djävrigt. Det blev åter länge tyst. Till sist sade Stellan: Men dä ska inte vi göra.
Fadern såg sträng ut, drog bort sin hand och sade: Derest du rör någonting af hans, eller gör någon som helst elakhet åt honom, så får du med rottingen att göra, och det värre än eljest, hör du det, pojke? Far bara gör sig morsk, han, skrattade Heikki, inte slår far så hårdt som han tror. Nog tål jag det alltid. Och värre än så! Jag gör mej hård och jag slänger mej, och då tar det inte så farligt.
Av Oscar, som var tretton år, hade han fått veta, att skolan var ett helsike. Dom klår en på fingrarna med rottingen, om man inte sitter stilla. Oscar talade också om att man inte fick ha några leksaker med sig i fickorna eller i blusen. Då blev det också stryk med rottingen. Ibland fick man också lägga fram fingrarna på bordet och visa att man tvättat dem. Annars blev det stryk.
De gamla, svarta rummen voro renskurade; barnen helgdagsklädda; lärarne i frackar och hvita halsdukar; rottingen undanlagd; alla afrättningar suspenderade. Jubel- och klangdag, då man kunde inträda i dessa pinorum utan att darra.
Mannen slutade som landtbrukare och hjelte i en östgöta-idyll. En annan ansågs som ett monster af elakhet. Han tycktes verkligen slåss af böjelse. Tag fram rottingen, så började han lektionen, som sedan gick ut på att öfverraska så många som möjligt med icke öfverläst lexa. Denna slutade med att hänga sig efter en skarp tidningsartikel.
Rottingen upphörde att vina. Tystnaden i klassen var så intensiv, att man kunde höra rektorn flåsa. Och så sade han: Hör du h har du något i byx xorna, lymmel! Kalle svarade ej. Kvickt! Svara, drummel, har du stoppat något i byxorna? Knäpp ner dem! Hela klassen satt med återhållen andedräkt. Kalle knäppte ned sina byxor.
Det gick ett viskande utrop genom klassen, då Kalle drog fram någonting grått. Vad är det? frågade rektorn. En kökshandduk Ögonblicket efter låg Kalle med blottad bakdel på pulpeten och skrek så att fönsterrutorna klirrade. Och under tiden flämtade rektorn, medan rottingen ven i luften: Jag ska lära dig att komma med busstreck! Här lyckas det inte, lymmel! Han var blåröd i ansiktet.