United States or Antigua and Barbuda ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ni är några oförskämda lymlar. Det blir klasstryk för er båda två klockan tolv. Och klockan tolv kom rektorn in i klassrummet. Han hade två rottingar med sig, nya, gula, fernissade. Pojkarna reste sig och bugade djupt. Ordningsman, sätt fram en pulpet. Det gick en rörelse av fruktansvärd spänning genom salen. Pulpeten släpades fram under dödstystnad. Rektorn böjde prövande en rotting. Petréus!

Stark och lugn, såsom om han fått en tanke ofvanifrån, stiger han upp från golfvet, undersöker bänken, ser att tapparne ej äro afbrutna; tar listen, passar in fogar och tappar, rycker af skon, som han förvandlar till hammare, och med några väl rigtade slag är pulpeten lagad. Han pröfvar sitt verk; det håller. Och han går, jemförelsevis lugn, ut ur kyrkan. enkelt, tyckte han nu.

För en liten summa och med en alldeles ny klient beräknar jag inte lånet längre än till tre månader. Vi skriva papperet 375, med 6 procents ränta. Han gick fortfarande av och an i rummet med händerna ryggen. Plötsligt tvärstannade han mitt framför Tomas, i det han återtog sin första attityd med ryggen mot pulpeten och det ena benet slängt i kors över det andra.

Fram med dig! Stellan gick sakta fram och ställde sig vid pulpeten. Ögonblicket efter kände han rektorns hand om sin krage. Nu låg han pulpeten och väntade Och kommo slagen. Han bet tänderna samman. Inte skrika. Inte skrika, tänkte han. Han drog ryggen samman under de vinande rappen. Stilla, drummel. Spänn dig inte! Han slappnade åter till.

Han kände det som han plötsligt fått lust att skåla med hela lokalen, med vaktmästaren vid väggen, med fröken vid pulpeten och med den gamle uteätaren men han gjorde det inte, ty han var en behärskad man. De hade somnat han kom. Han smög sig fram och såg dem. Modern låg med händerna knäppta som till bön.

Vaktmästaren vid sin vägg såg glad ut, fröken vid pulpeten smålog och den gamle uteätaren gjorde en gest som ville han säga: Sitt ned unge man och dela en flaska vin med mig! Visste de vad som hänt? Han stannade framför vännerna och ropade högt: Nu har hon kommit Anna-Clara! Hon hälsar mycket!

Det gick ett viskande utrop genom klassen, Kalle drog fram någonting grått. Vad är det? frågade rektorn. En kökshandduk Ögonblicket efter låg Kalle med blottad bakdel pulpeten och skrek att fönsterrutorna klirrade. Och under tiden flämtade rektorn, medan rottingen ven i luften: Jag ska lära dig att komma med busstreck! Här lyckas det inte, lymmel! Han var blåröd i ansiktet.

Sömnen blekte henne dock snart, och »spektorn» gick. Tidigt morgonen fick han bud, att hon var död. Hon hade aldrig vaknat. I hemmet. Fina stod vid pulpeten och bläddrade i kontorsböckerna. Det Mäienenska blodet hennes kinder hade koncentrerats inom några skarpt begränsade konturer, och de energiska blickarne hade under tio förflutna år icke förlorat något af sin glans.

Och dessutom känner jag ju inte egentligen till min herres förhållanden... Tomas vred sig sin stol. Han visste icke vad han skulle svara. Han satt och stirrade det färglysande titelbladet av en amerikansk detektivroman, som låg hopslagen pulpeten med en remsa tidningspapper inskjuten som bokmärke mellan bladen. Borde han kanske resa sig och gott först som sist?