United States or Mali ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Va, herrn?" svarade vaktmästaren bugande. "Försök inte med mig", sade Andersson barskt. "Jag är ingen oskuld från landet. Hit med en femma till, det var en tia jag lämnade." "Förlåt, det var en femma!" svarade kyparen något mindre artigt. "Hut, drummel!" röt Andersson. "Mej lurar du inte, sabla bondfångare! Hit med femman bara!" Nu var det vaktmästarens tur att fixera Andersson.
Fram med dig! Stellan gick sakta fram och ställde sig vid pulpeten. Ögonblicket efter kände han rektorns hand om sin krage. Nu låg han på pulpeten och väntade Och så kommo slagen. Han bet tänderna samman. Inte skrika. Inte skrika, tänkte han. Han drog ryggen samman under de vinande rappen. Stilla, drummel. Spänn dig inte! Han slappnade åter till.
»Dålig servering på den här krogen, skall jag säga vaktmästarn», sade Kvist. »Men nu skall ni låta bli att dra benen efter er, annars skall ni få se på annat.» »Jag », sade Blomgren. »Tyst! Svara inte, drummel!» sade Kvist strängt. »Har ni något ätbart på den här syltan? Ta hit några ostron och en hela gula änkan och låt det gå undan.»
»Jag sparkade naturligtvis genast min drummel», sade han. »Vad tänker du göra?» »Precis detsamma, när fähunden kommer hit i morgon», svarade kollegan lugnande. Men tre veckor senare eklaterades Ottilias förlovning med hovmästaren på Stadt.
Det hände en gång, att en av drängarna kallade honom hans nåd. Då blev Abraham ursinnig. Din drummel! Vet du inte, att jag är inspektor! Nää, svarade drängen och dolde ett flin. Spektor ska väl han vara, Halling Abraham kände sig inringad. Nattvak och oro gjorde honom känslig, gav honom efterhängsna, ofrånkomliga tankar och föreställningar.
Hon gick spänstig och snabb fram emot Spillebodaren och ropade: Vet du inte hut, din drummel? Jag ska lära dig att tala som en anständig människa! En örfil brann av: Spillebodaren tumlade nedför trappan och föll i famnen på den tjocka käringen. Hur det gick till förblev outrett. Några höllo före, att prästen, som stod i närheten, passat på och utdelat slaget.
Plötsligt och till synes tämligen omotiverat stampade hon ursinnig i golvet och fräste: Sätt åtminstone på dig rocken, din drummel! Ludwig reste sig, storögd, tog sin rock. Hon fortsatte viskande: För resten behöver du inte gå genom sängkammaren. Du kan lika gärna gå genom Jan-Petters rum. Skynda dig! Och vänd mot sängkammaren ropade hon: Jag kommer. Jag ska bara snöra skon
»Vafalls?» sade den andre och stannade. »Köp en hundralapp! Ny och garanterad äkta, för tjugu kronor.» Den unge mannen granskade Ansén ett ögonblick och blev röd. »Dra åt skogen, sabla drummel», röt han. »Vore det inte mitt på gatan, så skulle ni få smörj. Har ni inget bättre att göra än att gå ute och driva med folk?» Så gick han.
Jag kommer själv från Frönsan. Kolran? Inte! Vem har sagt det? Raggen pekade på en av de sist anlända, en bredskuldrad med runt, fromt ansikte, den ende fetlagde i församlingen. Han sade: Jag säger det inte för bestämt. Men jag slår ihop och gissar Vad är du för en djävul, som gissar! skrek Träsken, plötsligt eldröd kring ögonen. Vem i helskotta har bett dig gissa, drummel?
Så handlar inte en gentleman. Nu hoppade Smygaren jämfota flera gånger: Ut med dig, drummel! Ut med dig, lymmel! Ut! Ut! Ut!!! Han pekade på dörren med en hand, som skälvde. Stellan gick långsamt och värdigt mot dörren, medan han med ett segermättat leende lät blicken glida över sina kamrater. I den långa, öde korridoren blev han stående vid ett av de höga fönstren och såg ned.
Dagens Ord
Andra Tittar