United States or Romania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Som till ixempel du vet vem han Raggen va, han högg milved åt mäj för ett år sen, åtta barn har han å lat är han, ja kunne ha tätt nån ann å göra dä där, gjorde ja dä, kanse?
Men när pojken ville gå förbi högg han honom ännu en gång i axeln, sade: Det var en flicka här i jonse som lovte oss mera välling. Jag ska minna henne om'et, sade Basilius, slingrade sig lös. Raggen återvände till grinden, slog sig ned i diket bland kamraterna. Han sade: Änten är det den håle eller är det han. Och han tillade: Vi väntar väl, får vi se. Karlarna suckade. I köket väsnades sväran.
Men en av dem förmådde inte hålla kruset, utan Raggen måtte hjälpa honom. Han hade buntar med ältgräs bundna kring handlederna och halsen. Det är frossan, förklarade Raggen, vi har den allihopa, men han är ett kräk, den här. Vill I ha mer? frågade Valborg. De sågo på varandra. Raggen svarade: Tackar som bjuder, jungfrun, om det inte är för mycket.
Tomt och långsamt hade de det utan Månke och Gullspira. Maglena kunde knappast ännu tänka på huru sorgmodigt hon känt det inom sig, när hon sista gången hade borstat raggen på Gullspira, så att den blifvit glänsande och len. Hon hade polerat getens horn med en ylletrasa, kammat hennes skägg.
Ja, rackarn i Västerås ska ha arbete, han ock, sade Daniel. Vid grinden sattes korgen ned. Valborg tog hand om byken. Daniel gick mot köket. Raggen lade sig på dikesrenen. Den halte ynglingen höll alltjämt bocken vid tjudret. Släpp'en, sade Valborg, så går han till stallet. Men haltebolinken ville inte släppa. Han körde sina rakrangliga dödmansfingrar kärligt genom gumsens svartröda ull.
Halten stod upprätt på grindstolpen som en fågelskrämma, vajade med slaka armar och slankig hals, grinade förläget. Valborg dröjde, oviss om hon borde lämna tennet i sticket. Sade: Det var fler än I sa. I sa bara fyra. Raggen torkade sig om munnen, räckte stopet till grannen. Det kom fler, sade han, kastade sig på sidan och blickade utåt vägen, som om han väntat ännu fler.
Och rätt nu fick han tårar i ögonen. Det är så rart att hålla i'n, mumlade han, grinade förläget. Raggen lyfte huvudet. Vad är det för pris på'n? Det är inte något pris, svarade Daniel. Han vände sig hastigt om och gick fram till haltebolinken. Släpp'en! Ynglingens armar och händer slaknade, magen buktade in som för en stöt, hakan sjönk så att kindhuden drogs ned i långa, gulblå veck.
Det sades, att han kuskat efter bruksförvaltarn i tre veckor, orsakande två mässfall. Frönsagreven vistades i Stockholm. Och nu var det oktober. Hur många är ni nu? frågade Träsken. Mellan trettio och fyrtio, men ovisst hur många, som kunde taga sig ner ur skogarna. Det var väl de, som fastnat. Fastnat? sporde Träsken. Raggen log illmarigt och böt blickar med kamraterna.