United States or Germany ? Vote for the TOP Country of the Week !
Tomt och långsamt hade de det utan Månke och Gullspira. Maglena kunde knappast ännu tänka på huru sorgmodigt hon känt det inom sig, när hon sista gången hade borstat raggen på Gullspira, så att den blifvit glänsande och len. Hon hade polerat getens horn med en ylletrasa, kammat hennes skägg.
Det blef ett ömkande, smekande sort bland barnen. "Fina Gullspira, granndocka, lill'pärla." De föllo på knä rundtom henne på golfvet, strykande och smekande henne så som de väl aldrig smekt mor eller hvarandra. "Hon tänk väl att vi är hungrig förstås, lill'pigan." Maglena drog getens smala nos emot sin tunna kind.
"Hon tänk int på dej, och minns dej int när hon gått ut från gården här. Du får följa mej till sågen, du, och si på skeppen från Portugal och Holland. Och så ska du få dej en fin täljknif." "En täljknif", upprepade Månke. Hans ögon blefvo än rundare och större och han lossade det smekande greppet om getens nacke.
Så steg han upp, tog småstintorna en efter annan, höljde af dem halsdukspaltor och schaltrasor och lade dem så i halmbädden, med deras hufvuden emot getens varma ragg. "På de vise kluck, kluck." Glasögonkarlen stod och stirrade på de små där på halmen. Söta, rara barn voro de, med ljuslockigt hår, fina små ansikten, fastän så bleka, så tunna, med frostbitna små näsor.
Hvad frågade hon efter att den lilla, med undantag af laddarna, var fin som en prinsessa. Var det inte ändå samma lilla människokilling, som hon brukat ge mjölk till och värma med sin päls. "Uj Yla"! Märta Greta slog armarna om getens hufvud, som böjdes ner emot henne. Hon sträckte ut armarna. "Putta! Tappa Ante! Ante ta Etta Eta." Och Ante tog upp den lilla systern i famnen.
Dagens Ord
Andra Tittar