United States or Brazil ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det sades, att han kuskat efter bruksförvaltarn i tre veckor, orsakande två mässfall. Frönsagreven vistades i Stockholm. Och nu var det oktober. Hur många är ni nu? frågade Träsken. Mellan trettio och fyrtio, men ovisst hur många, som kunde taga sig ner ur skogarna. Det var väl de, som fastnat. Fastnat? sporde Träsken. Raggen log illmarigt och böt blickar med kamraterna.
Pekande med stråken ställde han frågor än till den ene, än till den andre, myndig och allvarlig som en präst på husförhör. Det bekräftades, att karlarna voro timmerhuggare från Hoby och Frönsan. Bruksförvaltarn på Hoby hade lejt dem till avverkning för egen och Frönsagrevens räkning.
Armar och nacke voro täckta med långt, raggigt, mörkt hår. Kommer I fler däruppifrån? frågade Daniel. Ingen svarade. Men efter en stund sade den raggige: Får vi tag i bruksförvaltarn så slår vi ihjäl honom. Och får vi tag i greven på Frönsafors så slår vi ihjäl den med. Det är rättvist. Det är rättvist, upprepade ynglingen, gnäggade och sneglade åt Valborg.
Mor i Sutre, ovan vid farten, stack handen halvvägs efter tömmarna. Något måste sägas. Så Träsken är redan återvänd, sade mor i Sutre. Det blev inte så långvarigt då, norr ut? Han drog in tömmarna, han knep ihop ögonen och visade tänderna. Nej, det är dåligt uppöver, dåligt, dåligt, dåligt. Osäkert med. Det är allt det där folket som bruksförvaltarn bådat upp till timmerhuggning.
För det första kan min salig far icke göra mig några berättigade förebråelser. Skogen är fälld, jag kan icke resa den. För det andra är timret sålt, vilket ett brev från bruksförvaltarn säger mig. För det tredje och som konklusion av dessa båda ligger någonstans i vida världen en förmögenhet och väntar på Karl Ludvig Arnfelt. Var, det vet jag icke. Och det är en bisak.