United States or Bahrain ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ska du inte bjuda några kamrater till dig en kväll? frågade hans far. Nej tack! Vilka skulle det för resten va? Och va skulle vi göra? Men nu blev kapten Petréus ond: Känner du ingen kristen själ i hela stan? Jo, det gör jag visserligen men Nå, prata inte smörja då! Du går omkring och ser ut som om du gjort i byxorna. Spotta upp dig, gamle man!
Begge genomströmmades af en hängifven värme, som kom dem att glömma sättet, på hvilket de fått sin önskan uppfyld. Bertha gick och skröt öfver sitt puts så att der samlade sig en skock nyfikna kring de tre. Hanna fick också höra det, men lockade flickorna bort med en af sina historier. Och nu äro vi goda kamrater! sade Verna Sommar slutligen och klappade de två på axeln. Lefve skolan!
Så framflöt hans liv stilla och lugnt; han gjorde aldrig något ont, blev aldrig häcklad, var en god människa, hade alla förträffliga egenskaper, gick i kyrkan, skrev till sina föräldrar, opponerade sig aldrig, gick på föreläsningar, men tog aldrig examen. Han lämnade Uppsala vid 26 års ålder, utan någon bitterhet mot lärare eller kamrater, lika värderad och avhållen som när han kom.
Så handlar inte en gentleman. Nu hoppade Smygaren jämfota flera gånger: Ut med dig, drummel! Ut med dig, lymmel! Ut! Ut! Ut!!! Han pekade på dörren med en hand, som skälvde. Stellan gick långsamt och värdigt mot dörren, medan han med ett segermättat leende lät blicken glida över sina kamrater. I den långa, öde korridoren blev han stående vid ett av de höga fönstren och såg ned.
Och dock, vet du, Hanna, har jag en gång sjelf fastnat ut för något sådant, och du kan aldrig tro, hvad det var för en tråkig tid. Bella var röd som en eldbrasa, fastän mörkret dolde det, och hon lutade sig närmare Hanna. Jo, vet du, det var en af Bengts kamrater, som hette Oskar. Han bor ej mera här, och det är nu alldeles slut med den dårskapen, derför kan jag tala om det.
»Vet du hvad, mamma», sade han en dag till frun, när det blef fråga om inflyttningen till staden, »jag vill stanna här ute. Här är jag lycklig och där vantrifs jag med mina råa kamrater. Jag kan ju läsa här. Och här har jag Lotta», tillade han skrattande. »Det är nog för mig, mamma lilla, alldeles nog.» Då började frun bli uppmärksam. Hon svarade ingenting men gjorde sina kalkyler.
Regnet föll fint och tät hela dagen; våra kamrater kommo på besök, klädda i sin värds snörskor, hvilka, tillika med deras berättelser, tydligt visade oss att de lefde på stor fot i hans säter samt att han var en äkta gentleman bland sätergutter.
Namnet? Vilket ögonblick! Han förnekade sin identitet. Han ville störta ut, men i dörren möter han tre stojande kamrater, som väl tycktes känna vägen och som säkert icke voro där av samma skäl som han. Nej, se lilla Anton! Vänta, nu ska vi vara tillsammans i kväll och ha roligt. Här blir strax pengar!
Kamrater hade mot löften om byte narrat af honom hans herbarium, hans insektssamling, kemiska apparater, hans indianböcker. Hade han kräft dem, eller chikanerat dem? Nej, han skämdes, på deras vägnar, och höll till godo. Vid en termins slut hade fadern till en elev glömt betala Johan. Han skämdes att kräfva honom och först ett halft år senare måste han på faderns uppmaning taga ut sin fordran.
Och där stod en annan, som han förra våren tagit en glaskula från, som var värd tio stenkulor: han hade stoppat den i fickan och sagt, att han inte visste, vart den tagit vägen. Och nu stodo de alla här! Han blev blodröd i ansiktet. Till sist spratt han till, då hans tant ryckte honom i armen och sade: Hör du inte, vad jag säger! Hälsa nu vackert god dag på dina nya kamrater.