United States or Palestine ? Vote for the TOP Country of the Week !
En allvarsam polisbetjänt kom vandrande gatan framåt, betraktade med häpnad den ovanliga mängd av gyttja, som kastats upp vid bron, sparkade på den döda råttan, skakade på huvudet och gick sin väg. Efter en stund kom flickan med de röda strumporna och hennes bror. Flickan bar en trädgårdsspade, gossen släpade på en liten låda.
Denne lossade våldsamt hans armar och sparkade honom med hat och avsky ifrån sig. Usling, som jag med ett knytnävsslag kunde krossa! Upp, säger jag, och för mig till målet för vår vandring! Lyd eller dö! Fader, skona mig! Döda mig icke! Fader! upprepade riddaren med ökat raseri.
Petu satt på golfvet vid spisen och lutade sig med ryggen mot väggen. Han såg genast riset i modrens hand och började gråta. Han hade gissat rätt. Modren kom med allvarlig uppsyn rakt fram till honom. Det hjelpte inte, att han sparkade, vred sig, kastade sig rak lång ned och skrek af full hals.
Riddaren sparkade hunden tillbaka, men då han åsåg djuret närmare, utropade han och stannade: Min gamle Käck! att du ännu lever! Varifrån kommer du? Riddar Erland smekte hunden och kunde inom sig ej nog undra över detta oväntade återseende, ty Käck hade för tio år sedan försvunnit, och riddaren trodde, att det främmande folket hade stulit honom, eller att han var uppäten av vargarne.
O, har han hjärta, skall han gråta över dina bleka kinder och rysa över din arma moders kval! Jag skall föra min fader till dig, men Assim får icke döda honom, sade Sorgbarn. Som din moder bjuder, sade Assim torrt och sparkade till svärdet, som låg på golvet. Jag har lovat vara din moders slav, fast min trohet är henne mindre dyrbar än din faders svek. Tyst! ropade Sorgbarn till Assim.
Rubb och stubb! Bilden, bilden menar jag. Han själv! Vi skola se, om han finnes. Rask gärning! fortfor mannen, i det han gick fram till pytians trefot och sparkade omkull den. Hit, karlar, och lyften undan stenen! Fort! Vi vilja se, om Apollon... Vi vilja styrka, att de äro lögner, alla dessa sägner ... Hur var det, Osius? Du sade, att en präst ännu lever här?
De sågo allting tydligt och klart framför sig i den ljusa skogen, blott icke några människor, och oupphörligt stupade en efter en för tysta pilar. Då var där en dansk riddare, som ledde fram sin häst till källan och sparkade undan ett par av facklorna. Men när han fick se de två ögonen, som stora och klara betraktade honom ur källan, brast han i skratt.
Det brann en brasa långt inne i huvudet, skenet lyste ut genom ögonen långt ut på golvet. Nu öppnades dörren och mitt i öppningen stod Hartman. Han gick fram och sparkade på böckerna, som låg i ett hörn, och skrek: Vad skall du med dem att göra, det gör bara din oskolade hjärna virrigare! Ut, du akademiska gamla apa! skrek David. Det är inte kunskap jag söker, utan frid!
Hans huvud var lätt, befriat, han kände sig föryngrad, liksom renad, räddad. Herre Gud, klockan är ett på dagen, ropade han, om en timme skall hon vara här! Han sparkade till lermodellen så att den föll i bitar. Sedan började han hastigt ordna rummet.
Han sparkade till bränderna på spisen, så att glöden stänkte över plankorna. Jag önskar, att det brunne ned, hela nästet! Sorg pryder dig inte, herre. Vakta er nu för kung Valdemar, ni kvinnor i Sveriges land! Småsvenner, var ha ni hans röda hatt med tofsar och hans kedjor med silverfalkarna och allt, som en kung behöver, när han skall ut på äventyr?
Dagens Ord
Andra Tittar