United States or Sudan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Och han fortsatte: Men kvinnor äro i vissa fall mycket dåliga och opålitliga vittnen. De veta vad de önskar veta. De veta med hjärtat att säga. Frågan är nu, om hennes hjärta är stämt till din fördel eller motsatsen. det kan mycket bero. Faber vände honom ovilligt ryggen, och herr Schüler fullföljde sina bekymmersamma funderingar, avbröt han honom barskt. Prata inga dumheter! Grädel!

Hallsten! sade Ingemund med barskt allvar, och munskägget spetsade sig uppåt över hans tjocka läppar. För säkerhetens skull sänkte han rösten och drog honom med sig ut i månljuset vid räckverket. Förråd dig nu inte genom något hastigt ord, att vi båda två bli till löje och spott. I en sak ger jag dig rätt. Vi kunna handla omtänksammare än att försöka spela ifrån varann vår sold.

För att dock hastigt visa både sig själv och de övriga sitt mod, ropade han strängt och barskt till mamsellen vid luckan: Smörgås med salt kött ! och det genast! Skänkjungfrun kom fram med det begärda en bricka. Drag åt helvete med sina smörgåsar! har jag icke begärt en franskt bröd? Lydig och beskedlig gick hon tillbaka med brickan, och satte en av sina knäckebrödssmörgåsar vid skänken.

Därefter begåvo sig djäknarne till mashyttans nedre våning, varifrån sången ännu hördes. I dörröppningen till densamma visade sig en verklig jättegestalt, en karl sina sex fot och lika många tum, insvept i skinnkläder och med en bredskyggig hatt nedtryckt över det sotiga ansiktet. Vad är ni för slags folk? frågade han tämligen barskt.

Äldste sonen var redan i templet, en gäst bland de andra, under det att syskon och halvsyskon tåligt väntade med blickarna oavlåtligt fästade vid den älskade, kloke och givmilde fadern. Prästen hälsade först de nyanlända, vände sig därpå med väl spelad harm och förvåning mot barnen och ropade barskt: Hör ni bytingar, vem har givit er lov att komma långt? Skingras!

Folk stannade och granskade honom för att se om han såg samhällsfarlig ut, några yngre medborgare började följa efter honom, och till sist, nära slutet av backen, klev en ordningens väktare gravitetiskt över gatan och närmade sig Bergfeldt, som lugn och oberörd traskade sin väg framåt. Konstapeln stoppade honom diskret genom att ställa sig framför honom och frågade barskt: "Hönnu hänn!

Tyckte jag inte det, mumlade länsman, krafsade med nageln papperet. Och han tillade vresigt och barskt: får han vara förbålt beskedlig och skriva om det här. Han har i glömsel gått och skrivit det som ett ord. Bläckflaskan plockades fram ur väskan, locket skruvades av, pennan skavdes och doppades. Var beskedlig, gästgivare, sade länsman.

Hon lyfte lyktan och lyste sonen i ansiktet. Såg genast att han var drucken. Vad tar du dig till? frågade hon barskt. Dock icke alltför barskt, väl vetande att hårda ord kunde igen, om ruset var stadgat. Sir I inte? sluddrade han. Jag smir mig ett björnspjut. Nu varsnade hon, vad som skett med ugnsrakan. Har hin fluge i dig, att du ska förgöra ugnsrakan, din vettvilling!

Och han räckte ut tungan om åt den frågvise länsmannen eller åt den lekfulla mamsellen eller åt de svidande fingrarna kan vara osäkert. Men länsman lutade sig ned över sina papper och mumlade: Jaså, greven vet inte det, inte. Han rätade upp sig och sade barskt: Ja, för man får göra skillnad mellan brott och okynne. I ena fallet är jag länsman, och kan inte fan själv dra mig vid näsan.

"Va, herrn?" svarade vaktmästaren bugande. "Försök inte med mig", sade Andersson barskt. "Jag är ingen oskuld från landet. Hit med en femma till, det var en tia jag lämnade." "Förlåt, det var en femma!" svarade kyparen något mindre artigt. "Hut, drummel!" röt Andersson. "Mej lurar du inte, sabla bondfångare! Hit med femman bara!" Nu var det vaktmästarens tur att fixera Andersson.