United States or Guyana ? Vote for the TOP Country of the Week !


Jag skref, att jag ville lida allt och kyssa hans hand och glida bort i mörkret, ödmjukt, försvinnande som en skugga och han hade icke ett ord af medlidande! Den kvinna han smekt, var mindre värd än ett kryp marken! Icke en skymt af tillgifvenhet eller ens af mänsklig medkänsla fanns kvar efter alla ömhetsbetygelser.

Till denna förvandling medverkade, jämte den dagliga samvaron med ärkebiskopen, för hvilken Runeberg hyste en varm tillgifvenhet, i första rummet inflytandet af det kvinnliga elementet inom den Tengströmska kretsen.

Ett rent hjärta kan icke fördraga någonting som sårar blygsamheten, och sätter du ringaste värde min tillgifvenhet, tag varligt mina känslor, ty den som lockar mig att glömma renhetens bud, förlorar min aktning och i samma stund hvarje solgrand af min känsla.

Mitt hjärta krymper sig, när jag tänker ditt glädjefattiga lif. O Gud hvarför har jag icke kunnat vara någonting för dig! Hvarför skall min gränslösa tillgifvenhet vara maktlös, att den icke ens förmår skänka ett ögonblicks tröst eller lindring. Han glider ifrån mig. Jag är dum och obetydlig. Han bryr sig icke om mig. Klockan fattas tio minuter i tio; alltså kommer han icke.

Också egde han, efter 48, ända till slutet af sin lärotid gymnasii-ungdomens odelade tillgifvenhet och beundran. Af själfva undervisandet var Runeberg mindre intresserad. Och dock sätter Strömborg honom äfven som lärare främst bland alla gymnasiets lektorer.

For honom var hon just den Elsa Finne, hon varit förut, hvars begåfning han sett förr än någon annan och hvars begränsning han kände bättre än någon annan; och det var henne en njutning att af och till höra hans beska sarkasmer med en underton af personlig tillgifvenhet slå ned ibland allt det välvilliga smickret utan tillgifvenhet.

Han kan förstå allt som är mänskligt. För honom finns icke ondt och godt bestämda hyllor med bestämda etiketter. För honom finns det orsak och verkan smärta, jubel, tillgifvenhet, brott och agg, mångfald, skiftningar, människor, lif Åh, att vara en obetydlighet, som han liknöjdt skall förbi! I går var Ivar Mörcke åter här. Jag hade varit dum och gladt mig åt hans besök.

Hon kunde lätt blifva en af dessasöta flickor“, hvilka ingenting annat äro än söta, som icke tänka, icke bilda sig en enda egen åsigt, icke begära mer af lifvet, än att vara små söta, sorglösa dockor. Hennes mor såg detta och försökte väcka hennes karakter. Hon fruktade kamraternas blinda tillgifvenhet, som lätt kunde missleda denna veka, outvecklade natur.

Kanske ligger orsaken till denna förkärlek till en del däri, att en stor del af den höga skaldens skönaste sånger diktades och utspriddes i min ungdom, mitt väsende var lättare att anslås och lifligare att knyta band af tillgifvenhet och kärlek.

Men längre har det icke heller kommit. Jag är sömnig. Jag känner mig lugn som en filbunke och jag lägger mig. Det skall öfver. Är han värd tiondedelen af en sådan tillgifvenhet, som jag skulle ha att ge? Seså, nu är historien slut; för denna gången åtminstone. Jag vill minnas allt, jag vill veta, att det icke varit en dröm, därför har jag skrifvit upp det.