United States or Panama ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nå, men säg, Eklund, tog nu prästfrun i, det brukar väl inte gå av, sånt där, utan att det vankas något, för se det är höstköttet det gäller för oss, och kan han låta baron förstå något sådant, så det blir en liten gratifikation törhända. Tyst du! avböjde pastorn.
"Ska Ante komma å?" hviskade Maglena med af skrämsel vidgade ögon. "Ante, han kommer till oss. Han är redan vår gosse, så det äro vi på det klara med." Hon nickade gladt och godt emot Ante, som höjde hufvudet från arbetet, strök luggen, som fallit ner, ur pannan och sände en ljus lyckostrålande blick tillbaka. Prästfrun log tillfredsställd.
"En liten fiol hade ungbonden gjort åt pojkarna också", fortfor prästfrun, "ock en liten kärra hade de fått att draga in ved uti och små räffsor, så att de, som riktiga karlar kunde vara med när folket ränsade slåttern, och hålla gården fin och snygg." "Så farligt behändigt han ha' fått de' Per-Erik", sade Maglena icke utan en viss saknad i stämman. "Du må tro de hade två fölungar på stall där.
"När jag tänker rätt på saken, du Oktavia", fortfor hon vänd till prästfrun, "så vet jag inte hvarför ej Sylvia och lilla Maglena här skulle kunna få en get. Den kan få sin plats nere i stallet. Kusken får sköta den. Gamle Bergström gör allt som kan glädja Sylvia." "Får vi en get så vill jag följa. Men nog kan vi sköta' na själf, Sylvia å jag."
"Åh allting och hvad som helst", försäkrade Maglena med sådan öfvertygelse, att om det kommit därpå an hade hon kunnat ge småstintorna betyg på att de voro fullfärdiga i "alla inom hus förefallande göromål." "I allting?" upprepade prästfrun med ett lustigt leende, som nästan förnärmade Maglena. Maglena tappade rakt andan när hon skulle nämna upp småstintornas alla färdigheter.
Nu sitter pastorn på förstukvisten den tionde augusti och kratsar sin bössa, medan prästfrun plockar spritärter i täppan. Då knarrar det på sandgången och barons skogvaktare från Stora Sätra kommer uppmarscherande och gör halt, med mössan i ena handen och kopplet till tre stövare i den andra. God dag, Eklund, vad står nu på? hälsar pastor Norström.
Pastorn rev sig i huvet, men prästfrun, som åhört anbudet, svarade: Inte går det an att säga nej, du Erik, och därför är det så gott du säger ja med detsamma. Ja, det är väl så gott det! mente pastorn, och därmed var saken avgjord i huvudpunkten. Men säg nu, Eklund, kan inte jag få vara med också! Ju flera man, dess bättre lycka, strävade pastorn emot, i det längsta hållande tag i sin köttgryta.
Prästfrun skyndade sig att tillägga: "Anna-Lisa och Maglena heta de, de där fina lindebarnen." "Ante, har du hört hvad dom är märkvärdig, småstinterna?" "Ock hvad mer är. De ha själfva lagat till åt sig tre pojkar af vedträn, som de klädt på, och dem kalla de Ante, Per-Erik och Månke. Ni ha väl aldrig hört de namnen förr?"
Nu sitter pastorn på förstukvisten den tionde augusti och kratsar sin bössa, medan prästfrun plockar spritärter i täppan. Då knarrar det på sandgången och barons skogvaktare från Stora Sätra kommer uppmarscherande och gör halt, med mössan i ena handen och kopplet till tre stövare i den andra. God dag, Eklund, vad står nu på? hälsar pastor Norström.
Åhja det där skola vi nog ordna om till det bästa. Men nu skall du få höra på något annat, som du säkert tycker är storbra." Prästfrun, som såg huru svårt Maglena hade att behålla fattningen, mest, det förstod hon, vid tanken på skilsmässan från Ante, ansåg det bäst att ge barnet annat att tänka på.