United States or Guatemala ? Vote for the TOP Country of the Week !
Seså, nu ha vi gjort flickan fåfäng, sade Lilli, i
Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng; då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå. Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.
Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig. Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det sättet I haven kommit till tro.
Ida, ja, hon är nog bra för sig, och ville jag bara räcka ut pekfingret, så hade jag henne på mig, men se, moster, hon har inte det rätta sinnelaget; hon är världslig och fåfäng, och jag tror hon helst går på orätta vägar.
DANIEL HJORT. Är tisteln blomma och är korpen hvit? JOHAN FLEMING. Hvad menar du med det? DANIEL HJORT. Alt, alt beror på, hvarifrån man ser. JOHAN FLEMING. Omanligt är att sörja så. Om lyckan är vår ovän, är lycklig du, ty smärtan är din vän. Upp, tag dess kraft uti din andes tjänst och lär dig glömma! DANIEL HJORT. Lär mig glömma, hvad? JOHAN FLEMING. En fåfäng känsla.
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad, Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri. Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda? Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt, så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Ida, ja, hon är nog bra för sig, och ville jag bara räcka ut pekfingret, så hade jag henne på mig, men se, moster, hon har inte det rätta sinnelaget; hon är världslig och fåfäng, och jag tror hon helst går på orätta vägar.
Hans farmor hade kallat honom högfärdig och fåfäng och falsk. Var det inte han , som gjorde allt för att bli en god mänska, för att träda fram med den rätta sinnesförfattningen? Och så kommo de med silverpjäser och skräddare! Var det ingen, som förstod honom? Han satte sig vid skrivbordet, med huvudet i händerna, i en dov vrede och trött förtvivlan.
Jag följde med harm hans skepp, Som vågat närma sig Morvens strand; Och röfvarn skydde att bida, Vid mörkrets bragder blott van. Ren nalkades kväll, och långt På hafvet syntes hans segel än, Och fåfäng glödde min vrede; Då bröt ur molnen en storm. Af dånande åskor följd, Som nu fördubblad i kraft hvar stund, Min drakes vingar den lyfte, Men slet Dargs segel från topp.
Varför förstod hon inte, att det var fördenskull han blivit som han var, fåfäng, falsk och högfärdig: han hade aldrig känt sin mor! Han fördjupade sig i tanken på henne, föresatte sig att tänka på henne. Men han hade ej något minne av henne. Jo, kanske ett, svagt, flytande, ohållbart: någonting i vitt och med regementsmusik...
Dagens Ord
Andra Tittar