United States or Wallis and Futuna ? Vote for the TOP Country of the Week !
Har jag gjort dig ledsen? utbrast Hanna förskräckt, när hon kände en het tår på sin hand. Lilli smålog och skakade på hufvudet. Hon tvekade litet, men böjde sig ned och hviskade: Du är lycklig, Hanna, som har en vän. Tror du, att jag någonsin skall få
Det brådskar inte, vi äro ju bara snärtor ännu. Lilli nickade och var synbart lugnare. Nu kommo Bella och Siri med bud att kaffet var färdigt. Hvad ser jag? utbrast Bella då hon såg tårarne i Lillis ögon, jag tror det regnat. Aprilregn! Aprilregn! Kom nu och nedskölj dina bekymmer med äkta kaffetårar! Bertha rusade upp med ett uttryck af högsta bestörtning i sitt ansigte.
Men du hade icke rätt att såra Lilli, som så vänligt bjudit dig till sig och trott sig skaffa dig ett nöje. Bella såg mycket förebrående ut, och Hanna hade god lust att gäckas en smul och vara trotsig. Men hon kände med sig, att hon handlat fult och otacksamt, och att Bella hade rätt.
Försök visa din mor, att din önskan är förnuftig, så inser hon det nog, sade Bella, som kände ett djupt obehag vid tanken på att någon afsigtligt ville göra sin mor emot. Nu kommo Aina och Lilli med bud, att middagen var färdig. De voro upphettade och sotiga efter närmare bekantskap med gästgifvare-spiseln.
Har äran inbjuda fröken Rappe till en festmåltid i etablissementet derborta, sade Lilli artigt och bjöd armen åt Hanna med en sirlig bugning. Nej tack, jag har min middag hemma, sade Hanna och drog sig tillbaka. Seså, krångla nu inte, utan nig och tacka. Bertha knuffade dem framåt, i
Jag skall gerna omtala allt för dig, tant, sade hon nästan ödmjukt. Du har rätt att få veta det, du är ju Bellas mor. Och så följde berättelsen om hela aftonen hos Enestams, under det hon öppet såg fru Palmfelt i ögonen. Hon beskref sin ovänlighet mot Lilli, sitt vårdslösa sätt och sin brist på sällskapsvett.
Lilli kunde icke motstå de bedjande ögonen och det ovana tonfallet i Hannas röst. Hon slog häftigt armarna kring hennes hals och kyste henne på kinden, vid hvilken behandling Hanna såg så tafatt ut, att de andra flickorna, som märkte det, brusto ut i ett hjertligt skratt.
En af fjerdeklassisterna, Lilli Enestam, hade bjudning på aftonen, och Bengt och Bella voro bjudna, likaså Hanna. Det skulle dansas, och Hanna, som hvarken kunde eller ville dansa, svarade nekande. Men Bella, som alltid hade roligt, som dansade gerna och var allmänt omtyckt, bad och tiggde, att Hanna skulle komma med. För min skull, Hanna, bad hon så bevekande, att en sten kunnat röras.
Nej vänta, Bella, du måste titta hit först, ropade Lilli Enestam. Den här urkeden fick jag. Är den ej förtjusande? Hör du, Bella, skrek en tredje, fick du den der boken du önskade? Bella, kom, skall du få något godt. Vi plundrade julgranen först i går och jag tog med mig af de bästa konfekterna åt dig.
Och hon har blifvit så snäll, vet du, helt annorlunda mot förr. Likaså Lilli. Jag tror de hålla på att bli goda vänner. Än Aina då? Jaa . . . Aina . . . jag vet ej riktigt! Hon är så ostadig. Jag fruktar hon ej länge kan intressera sig för samma sak. Gymnastiken, som hon i vintras svärmade för, är henne nu alldeles likgiltig. Till och med Verna Sommar har för henne blifvit en vanlig dödlig.