United States or Spain ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag följde med harm hans skepp, Som vågat närma sig Morvens strand; Och röfvarn skydde att bida, Vid mörkrets bragder blott van. Ren nalkades kväll, och långt På hafvet syntes hans segel än, Och fåfäng glödde min vrede; Då bröt ur molnen en storm. Af dånande åskor följd, Som nu fördubblad i kraft hvar stund, Min drakes vingar den lyfte, Men slet Dargs segel från topp.
Är banan mörk, så långt den än må sträckas? Jag frågar hoppet, som i storm och natt Så ofta tröttat sina vingar redan Och återkommit tröstlöst, som det for. O, höge allmakt, brutit har ditt barn; Låt straffets åskor öfver mänskan ljunga!
På hvarandra de se förstulet, Hot sig tänder i drottarnes blick; Åskor, gömda i hjärtat, Vänta stunden att blixtra fram. Hvarför trifves ej fröjd i salen, Frid i glimmande morgonens lugn? Hvarför mulnar en broder, När mot bröder hans öga ser? Så i Ossians dar och Finjals Lefdes icke i kungarnes borg; Harpan klingade glädje, Sången tjuste med bragders lof. Starke voro de män af fordom.
Den tog aldrig ut sin rätt utan strid, men det var just i sådana stunder, då han stod med den mulna pannan fylld av åskor, som han växte och vann hjärtan. Lär mig att dämma svavelflödet, där det sipprar fram ur ena hörnet av mitt sinne, stormade och mullrade det från hans läppar. Det förpestar där inne allt gott och ädelt.
Så uppmuntrade dessa bägge herrar varann, och inom en stund såg sergeanten ut som en svensk Akilles. Någon kom trippande, dörren öppnades, och uppasserskan steg in med anmälan, att bud i går afton avhämtat sakerna, och att de där rummen, som skulle hyras ... Bud? och jag har inte förrän nu fått höra om det! Åskor hotade i dessa ord.
Hon blickade ut, hon såg Med tjusfull bäfvan i klarnad rymd, Och mot dess speglande anlet Bröts dagens rosiga sken. "O fader, en här jag ser, Från bergen tågar den långsamt ned, Som molnet tågar mot dalen Och gömmer åskor och storm. Men lugnt är det vida haf, I glans slår solen sitt öga opp, Och djupen skälfva af lågor, Och fästet spränges af ljus."
Opp slog han sin kappa, man såg Med häpnad Dargar, siaren, ödets tolk, Mäktig att genomtränga dunkla, Kommande tiders djup med sin andes blick. Sedd var han sen hundrade år Bland nordens fjäll, af lyckliga sällan dock. Hotande, dystra åskor fjärran Anade den, som hörde hans lugna röst.
Herr pastor ni följer ej nu." Det var storm, det var brak, det var strid på den strand, Där den Sandelska hären var ställd, I ett rökmoln svepte sig vatten och land, Och ur molnet blixtrade eld, Som af åskor dånade rymdens hvalf, Och den blodiga marken skalf.
Dagens Ord
Andra Tittar