Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 september 2025
Mest bekymrade det dock Madame de Châteauneuf, att Louis så gott som aldrig i sina brev nämnde kusinen och aldrig skrev till henne. Detta olyckliga giftermål, vilket hon själv från början, då det var osäkert, om Mademoiselle de La Feuillade kunde återfå sina gods, gjort allt för att uppskjuta, och som hon sedan förgäves velat påskynda, ansåg hon nu i sitt innersta så gott som uppgivet.
Har Förste Konsuln satt ett »maximum» också för skönhet? Jag skall göra mitt bästa för att överskrida det. Förste Konsuln för sin del har ingenting däremot hans skälmska, dristiga blick jagade åter blodet till hennes kinder tvärtom! Men han vill att andra , till exempel Monsieur Louis de Châteauneuf, skall ha en smula förnuft och vilja kvar. Det kommer att behövas!
Genom en avlägsen släkting, markisen av Caulaincourt, som var nära lierad med Madame Bonaparte, hade Madame de Châteauneuf erhållit tillträde till Tuilerierna för sig och sin nièce, så att de en förmån, som många främlingar sökte ernå från ett fönster skulle kunna åse revyn.
Den unga flickan, som hållit garndockan, reste sig nu och gjorde en kort, behagfull hälsning. Madame de Châteauneuf drog henne till sig och lade hennes hand i Edmées: Här ser du din blivande väninna: Mademoiselle Laure de Permon. Loulou du, som alltid är så söt och förståndig, hjälp du Edmée till rätta, medan jag hälsar på vår käre abbé.
Hon har ju till att börja med både mig och Monsieur de Châtillon, för att icke tala om Madame de Châteauneuf och den unge greven. Eller hur Mademoiselle? Edmée svarade icke; hon hörde honom knappt. Hon satt med handen under kinden, och med ett par frånvarande, leende och strålande, fuktiga ögon såg hon ut framför sig.
Du kan taga emot ett par stora gods av en främmande mans godtyckliga frikostighet, och du tillstår öppet, att ett par månaders ekonomiskt »beroende» av din blivande man eller hans moder trycker dig. Vad menar du med att förnärma oss så djupt? Barn, barn då!... Den stackars Madame de Châteauneuf höjde bägge sina magra armar mot taket och vaggade förtvivlat fram och tillbaka med hela kroppen.
Edmée lade handen på hans arm: Å, gudfar å... kan ni inte låta mig följa med?... Men, mitt kära barn... Ja, vad säger ni, Madame? Han vände sig till Madame de Châteauneuf! Jag vet inte, om det vore passande... Hon tänkte efter: men kanske det är klokt . Jag måste medge, att jag nu är till den grad enerverad, annars skulle jag själv... Ja, ja, tag henne då med.
Edmée kunde aldrig vänja sig vid att säga »medborgare» och »medborgarinna», vilket ännu officiellt fordrades. Louis de Châteauneuf hälsade djupt men stelt på regeringens chef, Bonaparte något kort, men hövligt. De hade för resten träffat varandra förr genom Monsieur de Talleyrand. Madame de Châteauneuf hade rest sig upp.
Tycker du, att det är märkvärdigt, att jag är honom tacksam? Jag avskyr att vara beroende. Louis de Châteauneuf sprang så häftigt upp från sin stol, att den föll i golvet. Edmées kinder, vilka nyss varit så bleka, voro nu flammande röda.
För var vagn, som körde in på gården, blev hon orolig, och bad Valentine genast se efter, om det kunde vara Monsieur de Châteauneuf, som kom. Hon väntade på honom som i feber. Sent på aftonen äntligen kom Louis. Med onaturligt uppskruvad hörsel hörde hon hans röst redan på trappan, och i ångest bad hon Valentine att spärra dörren.
Dagens Ord
Andra Tittar