United States or Kiribati ? Vote for the TOP Country of the Week !
Stormechtigste Redacteur, högtärade elskelige käre Waldemar. Thet hafwer inför mine öghon kommit en akt, hwaröfwer iagh blifwit så accablerad at iagh thet als intet exprimera kan.
Ther som nu thenna aucteuren intet wet om min statue i Carlscrona, som dockh uthi importance thet beskiedeligha Landscrona mycket supererar, så monde posteriteten så mycket thesmindre förmå at mig uptäcka i thenna caderade lille plett uthaf riket.
Ack att iagh kapabel wore at aucteuren uthaf then smädelighe och insidieuse skriften medh eghen handh kindpusta och thereffter hånom och hwar tijondhe mann af soubscribenterne hängia, såsom iagh the rebelliske snapphaner traiterade uthi mijn kraffts daaghar, då iagh et hetsigt prompt och lefwandes gemöt hade. Hwaad er thet för lastelight taal at mit minne negligerat warit uthaf Sweries folck?
Och skall thenna statue thessutom så placeras at wij dirigere spettsen af wår wärjo mot thet fenster therifrån Thu daghligen och continuerligen framhärdar uthi wårt werck och inbyggiarne i stadhen Lund medh good effect tucktar.
Och en dag frågade han Levison om saken. Ach nej, svarade denne. Then Kuntze har allene fått thet besked, att then herr Schnitler naturlikvis måste hållas
» M. Iag kan ei för ångest tala, Ia, at sukka är mig svårt. D. Sukka och tig Gud befalla, Gör thet snart! Tin tid är kort. M. Ah, Gud som rätfärdig gör! D. Hans budord man lyda bör. M. Ah, låt mig tin nåde niuta! D. Beed och dö! Tin tid är ute.»
Vij vele then dricken vällia, Som hafver then bästa smaak: Iagh älskar mäst dubblade drickar, Hvar glädie står op i taak, Till thess iagh bå hickar ock nickar. Tross them, som thet förtryta, Fritt lät them migh thet förvijta, At iagh är med dricken dull . Iagh låter ju gilliare gillia. När iagh hafver fylt mig full, Kan iagh migh från sorgen bäst skillia. Dy drick hvar stund ock timma!
Och så kommer undertecknad , 53 år, om man ej vill räkna mig det till godo, att jag är född de sista dagarne i december i thet året 1832.
Han lärer ungarna thet varma blodet supa, Se upp mot solens höjd och ned i dälder djupa. Jag vet ej säga mer, men hvad som eljest felar Om örnens egenskap, thet Plinius meddelar." Histor. libr. Hvem ville väl mer vid närmare eftersinnande betvifla, hvilken örn Spegel menar? Stämmer ej hans beskrifning in med alla prosaiska naturforskares, såsom han också citerar Plinius?
Ingen af gåtorna förtjenar att här citeras. Men hvad skulle ett sällskap i vår tid säga om man läste upp för det verser som dessa om det äkta ståndets lycka?: »Hon bädder sengen med Ok vermer henne sielff. Tänck hvad för hugnad thet, När hennes svanduun-blööt ok sniö-hvijt armar liggia I örnegotes rum! Tå höfver man ey tiggia Olofligh kiärleckz-leek. Hon vil hvad kiärstan vil.