United States or Suriname ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men med glädje sade hon till gubben: "Pavo, Pavo, tag med fröjd till skäran; Nu är tid att lefva glada dagar, Nu är tid att kasta barken unnan Och att baka bröd af råg allena." Pavo tog sin hustrus hand och sade: "Kvinna, kvinna, den blott tår att pröfvas, Som en nödställd nästa ej förskjuter; Blanda du till hälften bark i brödet, Ty förfrusen står vår grannes åker."
Till dig jag flyr, o furste, unnan farans hot; Hos dig jag finna skall beskydd, Ditt eget ädla hjärtas nåd skall rädda mig Ifrån din broders falk och din." En blixt af purpur flammar opp på Voldmars kind, Dock utan svar en vink han ger Sin mulne broder, och i slottets salar snart För skaran fursteparet döljs.
Honom svarade åter den skröpliga halta Rebecka: "Nej, förståndige Petrus, i vrån må jag gömma mig unnan; Närmast grafven är vrån mest passlig ändå för den arma. Som på det skjutande trädet ett löf, fjolgammalt och vissnadt, Sitter jag här bland unga, som fröjdas af lifvet och dansen. O, att jag toges bort till de andra, son myllas i jorden!" Sade och snyftade bittert och grät.
Möter han oss, innan vi lämnat Rönnskärs udde akter ut, så vända vi och ränna unnan honom yttre vägen, och jag menar, att vi skola hafva gjort de två milen till Långö sund, förrän han hunnit på sidan om Långö ref, hvilket ej lär vara mycket öfver halfva vägen." "Men ändå om den andra tullslupen är oss till mötes vid Långö sund?" "Då spänna vi ut till hafs.
"Gosse ! Hur bar du dej åt för te slippa unnan, en?" Ante grep Månke häftigt om skuldran. "Käre dej, du hör väl att de int var så farligt", skyndade Maglena att tillägga. För gamm'farmor i sängen ropa på'n. Så här ropa hon: "Järker, akta dej! Jag sir ljus öfver barnas hufven och de står bara mörker om dej själf." "Han svor åt farmor, som är så sjuk, i lungsjuka, liksom mor, och som snart kan dö.
Men långt unnan bekymren, med fröjd förnötande dagen, Suto i hvarje af dem guldsmyckade herrar och fruar, Fjärlarne lika, som sitta i skimrande skrudar på blomstren, När solstrålen är varm och sommarens vindar dem gunga. Häpen gick jag på sidan och strök mot väggarna meckan, Mössan i handen jag bar och stannade ofta att hälsa; Ingen såg mig dock an, men alla de skyndade fram blott.
JULIA. Det syns en misstro hos er då, som smittar. v. DANN. Åh tyst! Jag rymmer unnan rätt och slätt, Jag tar min tillflykt till mitt kabinett Och skrifver några ord, med lätthet funna, Som torde få herr "Kan ej" till att kunna. Han måste komma. O, så är mitt sätt! Jag kunnat dock den goda gubben unna Att se på mig. Hvad var för ondt i det? Jag vore färdig att af ledsnad gråta.
Pipan ställde han strax med belefvenhet unnan och framsteg, Prydlig i later och gång, och hälsade flickan med handkyss. Ordrik var han dock icke, den aktade herrn, till en början, Utan han plirade ömt och myste med munnen allenast.
Mörden mig icke och tagen icke bort det lilla, jag sparat, fattige man. Gud bevare mig, hur skall jag få den jästsmulan unnan, som Sanna sprang och tiggde lös hela dagen i går. Gode vänner, jag ser er icke, men känner er välmening. Hvad skall jag göra? Lämnen mig icke i nödens stund! Herren bevare mig, brinner min gård?"
Jag skall vara fågelfängarn, Du skall låtsa vara vaka. Märk; hur fågelfängarn talar: "Flyg ej unnan, sköna vaka, Sitt på klasen trygg och stilla, Snaran gör dig ingen skada, Snaran vill din hals blott smeka." Ha, din skalk, du lät dig fånga; Kyss mig nu, så skall du slippa!