United States or United States Minor Outlying Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon knöt åter näfven åt Petu och sade: Kom i håg, kom i håg! Om du ännu en gång går och rör vid någonting, som tillhör andra, så slår jag dig förderfvad. Petu sneglade rädd upp till riset och vände sedan ansigtet mot modren. Med stora ögon väntade han för att se, om faran redan i detta nu hotade, eller om han skulle få blifva i fred tills vidare.
Jag är allt karl att ge honom på hösen, så att han inte duger att »poträcka» af på långa tider. Skrik bara på mig, om du vill jag skall komma! Så ska jag vända opp och ned på både Europa och Australia och vilddjur och bur och hela konkarongen, sa Siver och knöt näfven mot dansken.
Efter en stund satte han korken i flaskan och slog ner den med knutna näfven, sedan han mycket betänksamt hällt tillbaka det af Ante ratade innehållet i glaset. Men han darrade som om han lidit dödsvånda, och svettpärlor rullade ner från hans panna. "På det vise, att det är 'första supen' man skall vara rädd för", sade han långsamt, liksom högtidligt.
Det är en fullkomlig parodi. Kasta bort sådant på mig, gamla fågelskrämma. Hur kan han förmå sig till det? Mig skulle det vara motbjudande, om jag vore karl, att kyssa alla möjliga kvinnfolk på näfven. Och så: hvad tror han om mig? Hur tror han att jag uppfattar det hela? Menar han, att jag tar det naivt och inbillar mig, att han är förälskad i mig?
Om du bara vore som jag ville, skulle jag aldrig i verlden se till Esten mer. Aldrig i lifvet skulle han få en enda af mina fattiga fyrkar, som han narrar och snislar åt sig, den svarta ledingen ropade Leena och knöt med näfven.
Lugnt med sin medalj i näfven Steg dragonen in: "Gif åt Stål en penning äfven, Eller tag ock min!" Aldrig brusto ord vid bivuaken, Där den gamle Hurtig blott var med; Ofta satt han långt på natten vaken, Talande om krig och fred, Tände jämt sin korta pipa an Och förgat den åter, bäst den brann. Tredje Gustaf var hans man. "Hvad strider Höll ej han med Rysslands stolta fru?
Pekka försmådde allt resonnerande. Han gick ett steg närmare för att med näfven ge syskonen en meningsyttring, omöjlig att missförstå, då han från sidan fick höra ett främmande ljud. Det var långa, smygande steg, som närmade sig. Maija såg upp »Ka's Koira!» sade hon och spärrade upp sina förvånade ögon. »Titta på hund! Fy så ful och stor han ä'!» Pekka körde ut munnen ännu längre.
Hedda tog sin randiga kjols redan af daggen fuktiga fåll i handen och fäste den upp vid midjan, så att den korta lilla blå ullkjolen syntes, och började så gå framåt stigen, lätt och vig som en ung häst. Ella hvisslade ej mer. Han rynkade sina ögonbryn och knöt näfven. Men hans blod svallade så oroligt; hon tycktes honom så eftersträfvansvärd, der hon gick trygg och stolt på egna egor.
Han rynkade pannan som af missnöje, och då han kilade ut genom dörren, knöt han näfven med passionerad kraft och upprepade sakta moderns ord, endast med mer eftertryck och innerlighet: »ja, ja, vi ska be Gud att hin tar patron!» Men Peltonen, som derute gick till sitt arbete, blickade än en gång med en tacksam blick tillbaka till det lilla huset.
Hålet var djupt och kanske lifsfarligt. Men barnet slog ännu en gång upp ögonen, stirrade förskrämd på patronen och stammade, i det han krampaktigt knöt näfven: Patron är mördare, och polisen skall jag gå till och säga ... säga till polisen att patron... Han hann icke längre.
Dagens Ord
Andra Tittar