Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 oktober 2025
Men med ens blef han ifrig, sprang upp, bad om igen, om hvad, det visste hon icke. Han friar, tänkte Kajsa och rodnade så vackert, han friar, jag skall fråga ingeniörens hvad jag skall svara. Sergej friade mycket ifrigt hela vägen. Kajsa log åt sin beundrare. Hemma hötte hon åt honom med näfven, tog godnatt, oaktadt hans föreställningar och stängde dörren.
Ja, sade hon och mötte kamraternas blickar, nog skämta vi nu om vår framtid, men jag hoppas det ej fins en bland oss, som ej försöker på allvar tänka sig ett mål, dit hon vill sträfva. Ty arbeta utan mål, det kunna vi ej, fastän vi äro „bara flickor“. Jag hörde en dag en gosse säga till en annan: „flickor, puh, hvad duga de till? Kläda sig och göra sig till för oss, det kunna de, men ett allvarligt arbete gå de aldrig i land med“. Jag kan ej säga hur detta grep mig, just derför att jag måste medgifva, att hvad de sett af oss nog kunde gifva dem anledning till detta omdöme. Jag skulle kunnat gråta, vet ni, men jag knöt i stället näfven för mig sjelf och tänkte: det skall bli annorlunda .
Det var inte heller han som plockade hönsklorna och stack dem i fickan på den här rocken, när jag sist for till staden, så vaktmästarn uppe i revisionen fick näfven full med klor, när han skulle taga upp min snusdosa, det var inte han som satt mitt hattfoder fullt med kardborrar här om sistens och som plockat en hop med småsten och nypontaggar och stuckit dem in i tårna på mina trädgårdsgaloscher, det var väl engeln Michael eller Gabriel, och inte Heikki, hä?
Det är märkvärdigt hur lätt jag har för att bli förälskad, nu. Det är som om jag traskade rundt med hjertat i näfven, beredd att räcka det ut till hvem som vill ha det. Det käns som måste jag ge det bort; rent omöjligt att slippa! Wo bist du!! Me ein geliebtes Kind!!! När jag väl kommer till ro i Stockholm igen ämnar jag hugga i och gno. Farväl och au revoir! William .»
Han steg fram ett par steg, knöt näfven tätt intill Ukkos näsa, grinade vildt, spärrade upp sina ögon, tills de blodsprängda stirrade in i gubbens, knep ihop tänderna, som blänkte fram, hvita och hvassa som spikar, mumlade en hotelse och sprang ut, häftigt och utan att vackla, tog fart öfver gården, ginade rakt ned öfver fälten, styrde sin färd mot stranden och syntes snart i sin båt ett stycke ute på sjön.
Dagens Ord
Andra Tittar