United States or South Georgia and the South Sandwich Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon sydde och sydde, den gamla modern till sju medellösa barn, den förr rika borgarmodern, sydde åt barnen i det äktenskap, som brodern förbannat. Så steg hon upp och bad att få tala vid sin svåger. Hon hviskar vid honom i ett hörn af salen. De båda gamla falla i hvarandras armar och gråta. Fadern tillkännager att modern skulle få begrafvas i farbrors graf.
'Välkommen, granne, välkommen', Ropar den ärade frun, ren innan du stigit på trappan, Leder dig in och hviskar sin man i örat, och vänligt Räcker han genast sin hand och frågar: 'Hvad har du att säga? Stor konst vore det ej att själf ansvara, ty snaror Har du i skogarna nog och skjuter en orre som oftast. Men det må vara; den rike befaller, den fattige lyder."
Der är trångt; sängar, bäddar på stolar och på golfvet, och luktar förfärligt. Sängtäcken röra sig och ett hufvud sticker opp. Så ett till. Det fnissar och hviskar, men de nykomna kunna ej se några ansigten. Äldsta bror får egen säng, men Johan och äldre bror skola ligga skaffötters. Det var nytt. Nå, de krypa ner och börja dra på täcket.
Hvarthän du ser i Finlands skilda trakter, borggårdar blott och kyrkogårdar frodas. Och själfva gräset uppå grafven hviskar: Hämnd öfver Flemings ätt i sista led! Det ropet gaf mig åter min besinning, mitt öga tändes, minnet vaknade och dig jag mindes, mindes hur jag smög ifrån dig, att du ej det skulle höra, och hur jag såg dig se'n på Flemings arm i vägens dam vid krökningen försvinna.
En sådan skönhet ej vid Volgas strand han sett, I dina salar ej, Moskva; I omotståndlig, blid förtrollning snärjs hans själ, Och vaken tycks han drömma blott. Då närmar sig furst Dmitri segerleende Och hviskar till sin broder tyst: "För falken, Voldmar, du mig en slafvinna loft, Välan då, denna är mitt val."
Gossarne titta sig om och nu se de strax invid sig en brunmålad, ovanlig pall, på hvilken ligga två män i gråa kåpor och kapuchonger öfver hufvudet; de ha jernkedjor om händer och fötter, och gardister stå bredvid dem. Det är tjufvar, hviskar morbror. Gossen tycker det är hemskt härinne, oförklarligt, ovanligt, strängt, och kallt också.
Jag skyndar att vårda honom, finner honom lidande, förkrossad, söndersliten, utan en enda vän. Han yrar vildt om Agnes, förbannar och smädar henne, ropar på hämd, rasar och vill med våld störta upp från sin bädd. Jag stryker sakta hans händer, torkar svetten från hans panna, hviskar till honom ömma ord, fuktar hans torra läppar med vin och jämkar om hans kuddar. Han lugnar sig och somnar in.
Och jag hastar öfver hagen, Skyndar stilla till den sörjda, Ginar öfver gärdet stundom. Men den främmande förtörnas, Hviskar, hväsande af vrede: "Denna flicka går på gräset, Krossar klöfvern där på ängen." Fader, hör ej hårda orden! Lätt är flickans fot i loppet, Stör ej många strån i farten. Jungfrun har ej hårda sulor, Trampar ej med tunga klackar.
Sakta på Donau vaggar en julle, Bär på dess våg den sköna Ilija. Falken på högra handen han håller; Sorgsen i hågen, ger han den näring, Gjutande tårar, ger han den dricka. Lutad till falken, hviskar han detta: "Fågel, min falk! Ej vill jag dig nära, Nära med lika kost som min egen, Vattna med samma dryck, som jag själf har.
Allt är som förr, men jag är icke mer densamma, Du glada fosterdal! Min lust har slocknat längesen som kindens flamma, Och pulsen klappar sval. Jag vet ej mer att skatta allt, hvad skönt du äger, Och allt, hvad skönt du ger. Ack, hvad din bäck mig hviskar, hvad din blomma säger, Förstår jag icke mer.